Hoppade över måndagen

 Tisdag, halv sex. Ska strax iväg och titta på arbetskamraternas seriepremiär i korpfotboll. Gårdagen tillbringades i ett töcken av förvirring och trötthet. Lade mig i söndagskväll alldeles för sen. Måste upp senast klockan 04.20 då jag börjar jobba 05.00. Den underbara och jag "pratade lite semesterekonomi". Kom fram till en snabb löning på detta aber :) Sedan lät jag den underbara visa hur duktig hon var på att skrymkla mitt skinn på armarna, genom att hon gjorde tusen nålar. Typ 10 gånger för mycket. Efter det fick hon demonstrera sin höger krok mot min öppna hand. Hon har bra klipp i högern, så jag vet nu att jag aldrig behöver oroa mig över att hon inte skulle klara sig själv i ett ev. nödläge.

 Har ju tagit hand om en katt, som bott i hembygdsparken hela vintern. Den fete, svartvite Buster, har nu mer börjat utforska trädgården. Platt som en mask ålade han sig fram genom jungeln (detta var innan gräsmattan blivit premiärklippt) Han vände om och sprang in vid minsta ljud. Men så i lördags stack han ut en sväng på kvällen, och kom hem alldeles för ent. Den underbara bannade honom och tittade elakt på honom i fem, tio sekunder. Sen var den elekheten som bortblåst. På söndagskvällen sa vi till honom att han skulle vara hemma innan tio, då vi gick och lade oss i vettig tid, i och med att vi skulle upp på måndagsmorgonen.
 
 När den underbara var klar med alla tusen nålar, högerkroks slag och finnklämmning (aj som fan!!!) så lade jag min och skulle läsa. Kom då på att Buster fortfarande var ute. Klockan tickade på, och jag såg framför mig hur han festade med gatkatterna, rejvade i kattmyntan och testade på "fulmat". När jag efter ungefär åtta kapitel hörde ett krafsande på altandörren, for jag upp. I min skall såg jag en full, fet katt som skulle kräka ner golvet och somna i hallen i en hög av skor. Öppnade dörren och där stod han, stolt som en tupp. Fast nu var han inte svartvit längre, utan svart och grå. Gissade att han hade rullat sig i allt som luktade nytt. Klockan stod på 01.37 då jag kröp ner bredvid den underbara och äntligen kunde slappna av.

 Så två och en halv timme blev facit av de nattens sömn. Jisses. Och det är en katt. Fy fasen vad lite sömn man kommer få när barnen skall ut på kvällarna. Om sisådär tre fyra år kommer jag ha påsar under ögonen, stora nog att bära hem maten från affärerna i. Sedär, man sparar en slant varje gång och kanske kan lägga dom på sömnpiller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0