Och så var arbetsveckan redan slut...
Kändes helt okej att sluta redan klockan 16, fast jag visste att mina kamrater och de andra på jobbet slet vidare. De slutar inte förrän 21.15. Här sitter man då, med en gin och tonic och en öl innanför huden, och längtar efter i morgon. Då bär det av till Köpenhamn. Mamma bjuder och jag och lillasyster förljer med likt blindtarmar på en oopererad människa. Meningen var att mamma i slutet på sommaren skulle bjuda oss på en utlandssemester. Ja Danmark är ju åxå utland så lite rätt fick hon. Turkiet var hennes mål, och då i slutet på augusti eller början på september. Fast jag är ju sån att jag helst vill att allt ska ske direkt, och efter lite påtryckning om fördelar med Danmark jämfört med Turkiet blev alltså resan av redan nu.
Barnen skall till skola och dagis på morgonen, sen tar vi andra tåget till Köpenhamn. Whiskeyprovning, Tivoli, pölsa, pilsner, spa, promenera på Ströget och som när man var liten, ligga i samma rum som mamma och berätta hemlisar. Systern som jag tyvärr träffar allt för sällan, hoppas jag kunna binda samman i min själ igen. Flyttade ju hemifrån när jag var 16 och då var hon 1. Ja en sladdis är hon, men en stor sladdis. Träffade ju henne i stort sett varje helg, men de där syskonbanden hittade lixom aldrig fram. Jag älskar henne och skulle skydda henne mot allt, men den Underbara och hennes syster är ju "syncro" Gör samma saker samtidigt. Fortsätter varandras meningar. Till och med så att den Underbaras systers make, nästan är lika stilig som jag. Ungefär som Marty Feldman vs Jude Law. Där jag såklart är Jude i vanlig ordning...
Känns vemodigt på något lustigt sätt. Ska ju bli så fruktansvärt kul att göra en sån här sak med bara mamma och syster. Samtidigt vill jag ju göra detta med den Underbara och våra barn. Får väl "ge igen" till sommaren. Ringa mamma och syster och säga till dom att den Underbara och barnen och jag själva skall åka till Öland och sen ska vi själva haka på husvagnen och fara dit vägarna bär oss. Ganska troligt att mamma säger: Nämen v roligt, hoppas ni får det underbart. Själv ska jag jobba och mår så otroligt bra med det... Min mamma och jag är fanimej mer syncro än alla andra.
Apropå detta med jobb. Visst har man läst om människor som trivs med sitt jobb. De säger så och verkligen MENAR vad de säger. Så känns det just nu. Ända sedan jag började på lådjobbet, så har jag mått så otrloigt bra. Kropp och själ i topptrim. Gick ner 12 kg på tre månader. Hostade en gång och råkade hålla handen på magen. Men... Men... Där var dom ju. Rutorna man hade på magen när man brottades för 20 år sedan. Hittar muskler på de mest finurliga ställen på kroppen. Hjärnan är som en svamp och suger i sig allt av nyttigt vetande. Mår så otroligt bra just nu.
Tacksam kan man nog säga att jag är. Jag har den Underbara. Jag har våra tre barn. Jag har ett jobb som jag formligen älskar. Jag ska till Köpenhamn i morgon. Tänk om den Underbara, våra barn, jobbet och Köpenhamn kan känna en 10-del tillbaka av det jag känner. Då kommer jag att att kunna leva resten av livet, naturligt hög.
Barnen skall till skola och dagis på morgonen, sen tar vi andra tåget till Köpenhamn. Whiskeyprovning, Tivoli, pölsa, pilsner, spa, promenera på Ströget och som när man var liten, ligga i samma rum som mamma och berätta hemlisar. Systern som jag tyvärr träffar allt för sällan, hoppas jag kunna binda samman i min själ igen. Flyttade ju hemifrån när jag var 16 och då var hon 1. Ja en sladdis är hon, men en stor sladdis. Träffade ju henne i stort sett varje helg, men de där syskonbanden hittade lixom aldrig fram. Jag älskar henne och skulle skydda henne mot allt, men den Underbara och hennes syster är ju "syncro" Gör samma saker samtidigt. Fortsätter varandras meningar. Till och med så att den Underbaras systers make, nästan är lika stilig som jag. Ungefär som Marty Feldman vs Jude Law. Där jag såklart är Jude i vanlig ordning...
Känns vemodigt på något lustigt sätt. Ska ju bli så fruktansvärt kul att göra en sån här sak med bara mamma och syster. Samtidigt vill jag ju göra detta med den Underbara och våra barn. Får väl "ge igen" till sommaren. Ringa mamma och syster och säga till dom att den Underbara och barnen och jag själva skall åka till Öland och sen ska vi själva haka på husvagnen och fara dit vägarna bär oss. Ganska troligt att mamma säger: Nämen v roligt, hoppas ni får det underbart. Själv ska jag jobba och mår så otroligt bra med det... Min mamma och jag är fanimej mer syncro än alla andra.
Apropå detta med jobb. Visst har man läst om människor som trivs med sitt jobb. De säger så och verkligen MENAR vad de säger. Så känns det just nu. Ända sedan jag började på lådjobbet, så har jag mått så otrloigt bra. Kropp och själ i topptrim. Gick ner 12 kg på tre månader. Hostade en gång och råkade hålla handen på magen. Men... Men... Där var dom ju. Rutorna man hade på magen när man brottades för 20 år sedan. Hittar muskler på de mest finurliga ställen på kroppen. Hjärnan är som en svamp och suger i sig allt av nyttigt vetande. Mår så otroligt bra just nu.
Tacksam kan man nog säga att jag är. Jag har den Underbara. Jag har våra tre barn. Jag har ett jobb som jag formligen älskar. Jag ska till Köpenhamn i morgon. Tänk om den Underbara, våra barn, jobbet och Köpenhamn kan känna en 10-del tillbaka av det jag känner. Då kommer jag att att kunna leva resten av livet, naturligt hög.
Kommentarer
Postat av: TwelveDogs
Mycket trevligt med en positiv blogg! Dom flesta går annars ut på att gnälla.
Ett snäpp positivare så ligger du på samma nivå som www.dunderbar.com ;-)
Trackback
