Herr N

  Så blev det då fredag till slut. Efter att syster sprungit fram och tillbaka som en värpsjuk höna och frågat runt 50 gånger om vi inte skulle åka snart, så gjorde vi då det. Den underbara släppte således av oss vid järnvägsstationen, och vi var på väg.

  Tänker inte skriva någonting om tåget, mer än att vi satt i det och vips, var vi framme i Köpenhamn.

  Det ska ju vara varmare nere på kontinenten, och det var det också. Säkerligen ett par grader varmare än hemma. Detta kan ju som alla vet leda till vätskebrist, vilket vi snabbt innsåg och satte oss på en uteservering och fyllde på vätska. Det tutatdes från bilar, röktes cigaretter av alla och pratades danska av de flesta. Köpte en liten Gayol shot till min syster då hon suktat efter detta länge länge. Vätskan tog slut och vi gick Ströget ner mot Amalienborg för att leta reda på hotellet.

  Det byttes till luftiga sommarkläder, och mummades för att inte svetten skulle hitta ut från prerna och blöta ner kläderna. Som sagt, den kontinentala värmen kan leda till vätskeförlust, så det gäller att spara på vätskan. Det första vi skulle göra var att besöka Christiania för att förhoppningsvis hitta nåt mysigt ställe att äta lunch på. Traskade över bron, svängde till vänster, snabbt in på ett apotek och köpa compeed till systerns tår, ut igen och svänga höger, in under den lustiga entrén och så var man inne på pusherstreet. Lyckligtvis var pusherstreet år 2008 inte lika frigort som sist jag var här. Så nu såldes det bara kläder, palestinasjalar, mössor, smycken och stora Rizla papper på den lilla marknaden. Efter en timmes letande efter en restaurang utan rödögda, kebabfrossande och wienerbrödsmumsande männsikor, gav vi upp. Gick upp mot Ströget igen.

  Mamarosa http://www.mamarosa.com/  fick således lära känna oss, och vi lärde känna servitören. Han började med att fråga vad min syster skulle ha för mat, och tittade på min mamma. Ahhh dessa listiga knep går alltid hem.  Vi åt etnrecote med bearnaisesås och pommes. En flaska rödvin och öl gick åxå åt. (Glöm inte vätskebalansen i kroppen)

  Skulle på eftermiddagen till Istergade för att titta i de små obskyra butiker som ligger på denna gata. Efter att ha blivit erbjuden stoffer, dope, metadon och kokain för 27:e gången kastade vi oss in i en tatuerarstudio. Hoppsan, så hade man beställt en tid till dagen efter.

  Gick upp på Ströget igen och smet in på en bar där det sjöngs karaoke. Mamma, min syster och jag utmande varandra i diverse sånger och scenposer. (Fylldes på med vätska) Kände att vi nog var lite hungriga och gick in på en restaurang där de hade pizzabuffé. Efter 6 pizzaslices och en öl kände jag mig fullkomligt perfekt. Nästan som en sån där Zornmålning. Vi tog taxi tillbaka till hotellet. Min syster uppann ett nytt språk. Ingen utom hon förstod ett ord. Esperanto i all ära, men detta lät betydligt tuffare!

  Lördagen börjades vid hotellets frukost servering och innehållet där. Frukost och jag har aldrig varit goda vänner, men när man nu satt där på kontinenten så slöt vi fred. Jag åt helt sonika upp denne.

  Vi traskade Ströget upp igen mot Tiovli och Istergade. Hade ju en dejt med tatueraren. Mamma och syster shoppade loss längs vägen. Tatueringen tog drygt två timmar (hann med 3 öl på denna tid. Vätskebalansen!!!) Mamma och syster dök upp i studion igen och de avslöjade att även de hade återställt sin vätskebalans på eget håll.

  In på en indisk restaurang. Väl där upptäckte vi att dessa förmodligen har nordeuropas godaste mat. Om man inte ser till den Underbaras sviskonbullar eller Mammas pannkakor. Mätta och belåtna styrde vi apostlahästarna mot Tivoli.

  Femkamp, vilket restulterade i all Syster och Jag delade förstaplatsen. Vi åkte "The Deamon" och fick bilder av detta. Kände oss fullkomligt nöjda, och klockan var bara 22.00. Taxi tillbaka till hotellet igen.

  När jag på söndagen kom ner till hotellets restaurang, upptäckte jag att frukosten var tillbaka. (Frukosten på detta hotell är som Särimner http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%A4rimner) Så jag slukade denne med hull och hår. Vi packade alla våra pinaler och checkade ut, för nu ville vi hem.

  Väl vid rådhusplatsen sprang det folk omkring med nummer på magen, och vi fick kryssa oss fram genom folkhopen. Upptäckte att det tydligen var nåt idrottsligt som hände. Fick reda på att detta idrottsliga hette Köpenhamn Maraton. Hoppsan Kerstin. Således har alltså även Mamma, syster och jag sprungit detta, om inte än så längt som några av de gjorde. Men vi var med i alla fall. En stund. Utan nummerlapp.

  Ha! Vilka anarkister vi är i anarkismens högborg!