Herr N

 Som just nu. Mamma var å hälsade på denna helgen. Underbara gamla mamma som bara blir bättre med åren. Hon passar barn när det passar oss. Hon städar när jag stökat ner, då den underbara inte sprider smuts omkring sig. Hon sprider bara en doft av glädje. Jag vet numer att jag vågar sjunga framför okända människor, och till och med njuter av det. Resultatet alltså, på singstar. Med mörk rom och julmust slår jag allt. Utom Rickard. För han är så jävla bäst på singstar att han borde ta patent på sin röst. Allvarligt. Han slog den underbara... I sång. En sång. Do a diddy, sjöng han. Bara do a diddy. Och vann. Tur att han gå innan jag kom till PS spelet och förnedrade honom. Hade jag nog fått sparken.

 Jag vågade dansa, och tyckte faktiskt att det var lite roligt. Fast jag inte kunde göra såna där tuffa svarta märken på parkettgolvet, då jag dansade utan skor. Jag skulle inte vilja vara i Kompgittar J's hus dagen efter julfesten, då han upptäckte att golvet inte fanns kvar. Där låg numera en kamouflerad sak. Brun med svarta streck och fläckar. Säkerligen en och annan skvätt rödvin med, som maskerade sig perfekt till granen och dess färgade bollar och lampor.

 Dagen idag tillbringades på förmiddagen på jobbet. Nu är huset rent från damm (tack Volta dammsugare) och gröten klar (tack du underbara) En whiskey med lite is (tack mamma) står bredvid mig. Barnen är toppade och har ställt fram mjölj och pepparkakor till tomten, som förhoppningsvis tänker lägga lite morronklappar under granen. Fick den lilla att inse att tomten älskar polly godis också. Särsklilt den ljusa chokladpollyn.



 Så snälla tomten. Du vet vad jag önskar mig. Hoppas hoppas hoppas...