Nu är man ganska mör
Som en fin ryggbiff, ungefär...
Var iväg på barnens julsoaré och var sån däringa ljud/ljus tekniker tillsammans med en riktig producent.. Låter ganska fräckt. Tekniker. Jag gick handel och kontor på gymnasiet, och de som gick teknisk linje bara alltid svarta attache portföljer och hade jättefräcka miniräknare som kunde räkna ut kosinus och visa grafiska displayer. Tänk att detta var på 80 talet. Hujja! Teknikerna bar oftast beige lång rock, sån där tunn med skärp, som fladdrade i vinden när de med långa kliv gick i samlad tropp. De hade alla sidbena, med fönad lugg. I alla fall killarna. Gärna en skjorta med läderslipa. Jeans som var instoppade i strumporna och med bruna seglarskor. Märkena var viktiga.
Hur som helst. Det konstiga med dessa tekniker var att jag ALDRIG såg dessa släpa på kabel, lyfta lampor eller ens lyfta pa högtalare. Inte ens ett 150 kgs mixerbord eller ljusbord fyllt av reglage. Inte heller såg jag de dra strömkablar i taket eller putta omkring på bruna stora lådor på hjul som var fyllda av boxar man skulle plugga in ljudkablar eller rökmaskiner.
Roddare däremot har jag sett göra detta. Så då kommer frågan. Varför sa kvinnan på scenen att hon speciellt ville tacka ljud och ljusteknikern för ett underbart jobb? Det enda jag gjorde var att lyfta en massa lådor, dra kilometervis av kabel. trycka lite på knappar på ett svart gigantiskt mixerbord och dra i några reglage. Att jag dessutom jobbat eftermiddag och sedan bytt till förmiddag (går då upp klockan 04.00) åkt iväg till mitt arbete och lyft en hiskelig mängd matkollin, cyklat iväg till skolans aula utan att först cyklat hem och vilat en timme, gjorde mig ganska mosig i skallen.
Hade varit mer ärligt om hon sagt: Tack till Producenten som fixat ljudet och till roddaren som burit en massa och tyckt på knappar utan egentligen ha den blekaste aning om vad han egentligen gör. Skapat något bra av kaos i skallen.
Och jag ändrade mig om människomusten. Låter lite snuskigt med människomust.
Döper härmed om den till kul på burk.
Var iväg på barnens julsoaré och var sån däringa ljud/ljus tekniker tillsammans med en riktig producent.. Låter ganska fräckt. Tekniker. Jag gick handel och kontor på gymnasiet, och de som gick teknisk linje bara alltid svarta attache portföljer och hade jättefräcka miniräknare som kunde räkna ut kosinus och visa grafiska displayer. Tänk att detta var på 80 talet. Hujja! Teknikerna bar oftast beige lång rock, sån där tunn med skärp, som fladdrade i vinden när de med långa kliv gick i samlad tropp. De hade alla sidbena, med fönad lugg. I alla fall killarna. Gärna en skjorta med läderslipa. Jeans som var instoppade i strumporna och med bruna seglarskor. Märkena var viktiga.
Hur som helst. Det konstiga med dessa tekniker var att jag ALDRIG såg dessa släpa på kabel, lyfta lampor eller ens lyfta pa högtalare. Inte ens ett 150 kgs mixerbord eller ljusbord fyllt av reglage. Inte heller såg jag de dra strömkablar i taket eller putta omkring på bruna stora lådor på hjul som var fyllda av boxar man skulle plugga in ljudkablar eller rökmaskiner.
Roddare däremot har jag sett göra detta. Så då kommer frågan. Varför sa kvinnan på scenen att hon speciellt ville tacka ljud och ljusteknikern för ett underbart jobb? Det enda jag gjorde var att lyfta en massa lådor, dra kilometervis av kabel. trycka lite på knappar på ett svart gigantiskt mixerbord och dra i några reglage. Att jag dessutom jobbat eftermiddag och sedan bytt till förmiddag (går då upp klockan 04.00) åkt iväg till mitt arbete och lyft en hiskelig mängd matkollin, cyklat iväg till skolans aula utan att först cyklat hem och vilat en timme, gjorde mig ganska mosig i skallen.
Hade varit mer ärligt om hon sagt: Tack till Producenten som fixat ljudet och till roddaren som burit en massa och tyckt på knappar utan egentligen ha den blekaste aning om vad han egentligen gör. Skapat något bra av kaos i skallen.
Och jag ändrade mig om människomusten. Låter lite snuskigt med människomust.
Döper härmed om den till kul på burk.
Kommentarer
Trackback
