Herr N

 Så har då den där tävlingsmänniskan i mig, ryckt mig i nackhåren och bestämt att jag ska slå rekord. Kan inte säga nej till denne, lika lite som jag kan neka den undrbara min kropp när hon ber om den.

 Klev in i tvättstugan i morses, för att ta fram lite kläder till barnen. Oh ja, tvätta är ju så kul så jag brukar fylla tvättstugan med alla kläder. Rena, gyttjiga (mest minstingens overall), yoggibefläckade, bananprickiga, trasiga och även en del slitna kläder. Nu ha den underbara tjatat på mig att jag är så fruktansvärt dålig på att organisera tvätten ett tag. Upptäckte att hon hade rätt. Ja, det tog bara runt ett år att inse detta.

 Hur som helst. Klockan var 08.52 och jag tog fram karta och satelitnavigator, och kastade mig in i det tvättbestyckade rummet. Efter att ha rullat, klättrat och grävt runt, så hade jag lyckats med konststycket att fylla 6 blå IKEA kassar med ren tvätt. Slängt in en 40 graders mörk smutstvätt i maskinen, samt fyllt torktumlaren med handdukar. Släpat upp de sex IKEA kassarna till övervåningen. Vikt barnens, den underbaras och mina egna kläder. Hoppat över sängkläderna (medvetet, då dessa går snabbt att vika och stryka). Kollar på klockan. 09.32.
 
 Rusar till telefonen och ringer Guinness Rekord  GUINNESS och berättar om min bedrift. Får då höra att för det första måste det finnas kontrollanter på plats, för det andra går det inte att slå rekord i tvätt.
- Vad ända in i hela friden menar du? frågar jag
- Nej, tvätt är ingen officiell kategori, svara kvinnan
- Men...
- Tack och adjö, säger kvinnan och lägger på luren.

 Så där blev jag blåst.

 Så nu har jag kommit på ett annat sätt att slå rekord. Om jag tar alla sängkläder som jag ännu inte vikt och väljer att isolera vinden med dessa. (Ja de tar ganska mycket plats när de bara är urtagna direkt ur torktumlaren) Då bör ju det kunna klassificeras som ett rekord, på något vis. MEST ENERGIBESPARING MED TORKTUMLAT LAKAN ?

 Fast det känns ganska onödigt att först slösa med energi genom att torktumla lakanen för att sen slänga upp dessa på vinden för att spara annan energi.

 Nu över till pepparkakshusbaket. Detta skedde i går. Mellanflickan kom hem efter att ha tillbringat natten hos kusinerna. Hade vid ett tillfälle sagt till den minsta flickan att vi skulle göra pepparkakshus. Och gissa om hon kom ihåg det? Typ 70 gånger påminde hon mig om detta på en timme. Så det var bara att fara iväg och köpa pepparkaksdeg. Mellanflickan var till en början inte så begeistrad i den minsta flickans julpepparkakshusbakerihysteri (YES nytt ord. Måste ringa SAOL och ta patent på detta ord) Men efter att ha ätit en halv deg, så kom sockerkicken igång och hon kavlade och pressade figurer i en hiskelig fart.

 Jag är ingen utbildad arkitekt, vilket jag insåg när huset skulle limmas ihop med smält socker. Taket var för litet, så den underbara löste problemet. (ännu en gång) Väggarna var olika långa, kortsidorna olika höga, skorstenens fyra delar olika stora. Men nu står det där och väntar på att bli dekorerat med kristyr och nonstop.

 Själv hällde jag lite smält socker på tummen. Och för att så snabbt som möjligt på bort det, för det gjorde ganska ont, så satte jag tummen i munnen, vilket medförde att jag inte bara fick en vattenfylld blåsa på tummen, utan även svedde tungan.

 Kan vara därför Guinness Rekord inte ville erkänna mitt rekord. För hon hörde inte vad jag sa, då tungan är svullen och jag sluddrar. Kanske...