Herr N

  Så kom då fredagen, med sitt hej då till arbetsveckan. Som sig bör, ringde jag runt till kamrater av alla sorter. Fick napp av en av dessa. Nämligen kompgitarr J och hans familj. Det blev ett snabbt besök hos det privata systembolaget borta i det invandrartäta bostadsområdet. De underbara dricker ju nämligen bara vitt vin, och ibland skojjar hon till det med en öl. (Själv tycker jag hon skojjar till det allt för sällan, och ölen försvinner i rask takt ner i min egen mage)

   Det var ju meingen att det skulle grillas, men då klockan hunnit fly (som den alltid gör när man är ledig) bestämdes det att pizza, det är grejen. Ringde upp den nyöppnade, men de hade strömavbrott!!! Så det fick bli standard pizzerian. Tio minuter senare, satt man då där och bar ut ett berg av pizzor och kebabtallrikar. Väl hemma slukades maten i rasande fart. Allt för att barnen skulle hinna hoppa studsmatta, äta lite sand, jaga katten och trycka i sig ännu mera godis. När maten var uppäten frågade kompgitarr J om han kanske kunde få en whiskey. Självklart hämtade jag flaskan och två glas.

   Klockan började traska vidare, och till slut tyckte kompgitarr Js fru att det var dax att gå hem och lägga deras dotter. Kompgitarr J stannade kvar. Han frågade lite försynt om ännu en whiskey. Nu kommer dilemmat. I skolan fick vi ju lära oss att ett plus ett blir två. Men i whiskeysammanhang (och i sandhögssammanhang) stämmer inte denna formel. För när natten kallade in mig i sängen hade dessa två whiskey plötsligt förvandlats till en liter whiskey. (I min värld är två glas whiskey inte två halvlitersglas fulla med whiskey.) Kom fram till att de två glasen whiskey blivit till runt 15 glas...

  Fruktade lördagsmorgonen lika mycket som jag fruktar tandläkaren...