Snor och annat morgontrevligt
Ja jag tjatar om detta med snor. Lyckas aldrig slutas förvånas över hur och var snoret kommer ifrån. Jag vet att man sover på natten, men nog fan bör man höra hur det backar till en lastbil. Nog bör man känna hur någon liten arbetsklädd människa eller vad det nu är, vidgar ens näsborrar och trycker i en tratt. Nog borde man märka hur lastbilen reser sitt släp och börjar hälla in snor i tratten för att fylla mina nu gigantiska bihålor. Men icke... Vaknar och är alldeles täppt. Tror att de häller i lite epoxylim i snoret, bara för att jävlas.
Och sen detta när man lägger sig på kvällen. Ena näsborren är tät av snor. Det visslar i den som man fortfarande kan andas någolunda fritt igenom. Det visslar så högt att man inte kan somna. Man vänder sig om och har nu den visslande näsborren mot kudden. Ja, ljudet dämpas en del och man börjar så smått glömma av näsvissladet. Då börjar snoret som legat i den ena näsborren, halka in på den någorlunda rena sidan av näsan. Plötsligt slutar det vissla. Och se på fasen. Man är tät i bägge näsborrarna i ungefär fem sekunder. Sen är det tvärstopp i den alldeles nyss visslande näsborren, då superepoxysnoret tagit sin tillflykt dit. Då börjar den andra näsborren vissla. Och man vaknar tll liv igen.
Nej och åter nej! Jag kommer aldrig att börja använda nässpray. För det första så svider det så förbaskat när näsan blir totaltorr av sprayen. Sen måste jag i "krisens" spår tänka på dessa människor, eller vad det nu är, som nattetid väljer att fylla helt oskyldiga medmänniskors näsa med snor. Jag om någon bör ju se till att dessa individer fortlöpande har ett jobb.
Jag ska snacka med mina vita blodkroppar och be dom ta det lite lugnt. De behöver inte sluka alla bakterier i ett enda nafs. Kanske de kan bli kompisar och utveckla ett team? Ett team som väljer att skrapa bort det där som gör att det visslar i näsan på kvällen. Ett team som håller emot superepoxysnoret när man vänder på huvudet. Ett team som startar esperessomaskinen på morgonen.
Men det första jag skall göra är att döpa om de vita blodkropparna. Neutrofila granulocyter låter ju urdumt. Påminner om nekrofiler. Sånt vill man ju inte ha i näsan...
Och sen detta när man lägger sig på kvällen. Ena näsborren är tät av snor. Det visslar i den som man fortfarande kan andas någolunda fritt igenom. Det visslar så högt att man inte kan somna. Man vänder sig om och har nu den visslande näsborren mot kudden. Ja, ljudet dämpas en del och man börjar så smått glömma av näsvissladet. Då börjar snoret som legat i den ena näsborren, halka in på den någorlunda rena sidan av näsan. Plötsligt slutar det vissla. Och se på fasen. Man är tät i bägge näsborrarna i ungefär fem sekunder. Sen är det tvärstopp i den alldeles nyss visslande näsborren, då superepoxysnoret tagit sin tillflykt dit. Då börjar den andra näsborren vissla. Och man vaknar tll liv igen.
Nej och åter nej! Jag kommer aldrig att börja använda nässpray. För det första så svider det så förbaskat när näsan blir totaltorr av sprayen. Sen måste jag i "krisens" spår tänka på dessa människor, eller vad det nu är, som nattetid väljer att fylla helt oskyldiga medmänniskors näsa med snor. Jag om någon bör ju se till att dessa individer fortlöpande har ett jobb.
Jag ska snacka med mina vita blodkroppar och be dom ta det lite lugnt. De behöver inte sluka alla bakterier i ett enda nafs. Kanske de kan bli kompisar och utveckla ett team? Ett team som väljer att skrapa bort det där som gör att det visslar i näsan på kvällen. Ett team som håller emot superepoxysnoret när man vänder på huvudet. Ett team som startar esperessomaskinen på morgonen.
Men det första jag skall göra är att döpa om de vita blodkropparna. Neutrofila granulocyter låter ju urdumt. Påminner om nekrofiler. Sånt vill man ju inte ha i näsan...
Kommentarer
Trackback
