Du otrogne trogne
Hur ska man ställa sig, till frågan otrohet?
Vi tar ett exempel, helt taget ur luften:
Säg att din väninna och hennes man har ingått ett giftermål, där bägge parter lovat varnadra evig trohet. Visst man kan tänja på gränserna och ömsesidigt välja att ha ett hej-hopp-vi-byter-partner-sexliv. Men om den ena inte vill, då gör man inte det. Men säg att den ena partnern väljer att inleda ett sexuellt förhållande utan den andres vetskap. Och detta kommer fram. Paret diskuterar och väljer att fortsätta sitt förhållande. Om än med tvivel och sorg i hjärta och själ.
Jag tycker att detta är ett val som båda parter måste diskutera och vrida och vända på. Och jag respekterar beslutet.
Nu till dilemmat. Hur ska jag ställa mig till parterna, om dessa (helt taget ur luften) väljer att tillbringa tillexempel nyårsaftonen tillsammans med oss. Säg att jag älskar dessa vänner, trots att den ena skulle kunna varit otrogen mot den andra. Hur ska jag då bemöta den, som skulle tänkas ha haft en affär med en annan, bak sin maka/makes rygg? Ska jag då, om denne har varit otrogen, säga: Att fy fan ditt svin... Hur kunde du... Det trodde jag aldrig om dig din... Jag fattar inte hur du... Ut härifrån din...
Eller ska jag välja att se på detta med öppna ögon och öron, och lyssna till bägges förklaring och försöka förstå? Jag är en fantastisk lyssnare och kan, trots att det är jag, komma med en hel del smarta inlägg. Inte för inte att jag kallades Dr. Phil på klassfesten.
Meh! Hör ju själv svaret i frågan. Den enda riktiga saken att göra är ju att förnedra den eventuellt otrogne med att krossa denne i nya finans.
Gott nytt år. Och detta säger jag till alla! Trogna som icke!
Vi tar ett exempel, helt taget ur luften:
Säg att din väninna och hennes man har ingått ett giftermål, där bägge parter lovat varnadra evig trohet. Visst man kan tänja på gränserna och ömsesidigt välja att ha ett hej-hopp-vi-byter-partner-sexliv. Men om den ena inte vill, då gör man inte det. Men säg att den ena partnern väljer att inleda ett sexuellt förhållande utan den andres vetskap. Och detta kommer fram. Paret diskuterar och väljer att fortsätta sitt förhållande. Om än med tvivel och sorg i hjärta och själ.
Jag tycker att detta är ett val som båda parter måste diskutera och vrida och vända på. Och jag respekterar beslutet.
Nu till dilemmat. Hur ska jag ställa mig till parterna, om dessa (helt taget ur luften) väljer att tillbringa tillexempel nyårsaftonen tillsammans med oss. Säg att jag älskar dessa vänner, trots att den ena skulle kunna varit otrogen mot den andra. Hur ska jag då bemöta den, som skulle tänkas ha haft en affär med en annan, bak sin maka/makes rygg? Ska jag då, om denne har varit otrogen, säga: Att fy fan ditt svin... Hur kunde du... Det trodde jag aldrig om dig din... Jag fattar inte hur du... Ut härifrån din...
Eller ska jag välja att se på detta med öppna ögon och öron, och lyssna till bägges förklaring och försöka förstå? Jag är en fantastisk lyssnare och kan, trots att det är jag, komma med en hel del smarta inlägg. Inte för inte att jag kallades Dr. Phil på klassfesten.
Meh! Hör ju själv svaret i frågan. Den enda riktiga saken att göra är ju att förnedra den eventuellt otrogne med att krossa denne i nya finans.
Gott nytt år. Och detta säger jag till alla! Trogna som icke!
Ibland känns det bara så jävla prefekt
Som just nu. Mamma var å hälsade på denna helgen. Underbara gamla mamma som bara blir bättre med åren. Hon passar barn när det passar oss. Hon städar när jag stökat ner, då den underbara inte sprider smuts omkring sig. Hon sprider bara en doft av glädje. Jag vet numer att jag vågar sjunga framför okända människor, och till och med njuter av det. Resultatet alltså, på singstar. Med mörk rom och julmust slår jag allt. Utom Rickard. För han är så jävla bäst på singstar att han borde ta patent på sin röst. Allvarligt. Han slog den underbara... I sång. En sång. Do a diddy, sjöng han. Bara do a diddy. Och vann. Tur att han gå innan jag kom till PS spelet och förnedrade honom. Hade jag nog fått sparken.
Jag vågade dansa, och tyckte faktiskt att det var lite roligt. Fast jag inte kunde göra såna där tuffa svarta märken på parkettgolvet, då jag dansade utan skor. Jag skulle inte vilja vara i Kompgittar J's hus dagen efter julfesten, då han upptäckte att golvet inte fanns kvar. Där låg numera en kamouflerad sak. Brun med svarta streck och fläckar. Säkerligen en och annan skvätt rödvin med, som maskerade sig perfekt till granen och dess färgade bollar och lampor.
Dagen idag tillbringades på förmiddagen på jobbet. Nu är huset rent från damm (tack Volta dammsugare) och gröten klar (tack du underbara) En whiskey med lite is (tack mamma) står bredvid mig. Barnen är toppade och har ställt fram mjölj och pepparkakor till tomten, som förhoppningsvis tänker lägga lite morronklappar under granen. Fick den lilla att inse att tomten älskar polly godis också. Särsklilt den ljusa chokladpollyn.
Så snälla tomten. Du vet vad jag önskar mig. Hoppas hoppas hoppas...
Jag vågade dansa, och tyckte faktiskt att det var lite roligt. Fast jag inte kunde göra såna där tuffa svarta märken på parkettgolvet, då jag dansade utan skor. Jag skulle inte vilja vara i Kompgittar J's hus dagen efter julfesten, då han upptäckte att golvet inte fanns kvar. Där låg numera en kamouflerad sak. Brun med svarta streck och fläckar. Säkerligen en och annan skvätt rödvin med, som maskerade sig perfekt till granen och dess färgade bollar och lampor.
Dagen idag tillbringades på förmiddagen på jobbet. Nu är huset rent från damm (tack Volta dammsugare) och gröten klar (tack du underbara) En whiskey med lite is (tack mamma) står bredvid mig. Barnen är toppade och har ställt fram mjölj och pepparkakor till tomten, som förhoppningsvis tänker lägga lite morronklappar under granen. Fick den lilla att inse att tomten älskar polly godis också. Särsklilt den ljusa chokladpollyn.
Så snälla tomten. Du vet vad jag önskar mig. Hoppas hoppas hoppas...
Tänk om... Del 1
Hur fungerar det egentligen när man är steriliserad? Var tar alla spermier vägen som testiklarna fortfarande producerar.
Kan det vara så att alla de små krabaterna samlas på hög i bitestikeln, i väntan på att få slussas vidare till livet efter detta? Tänk hur pungen skulle se ut då efter ett par år. Kanske så här :
Ja nu vet jag ju att det inte funkar så här. För vem fan har en klocka i ollonet?
Kan det vara så att alla de små krabaterna samlas på hög i bitestikeln, i väntan på att få slussas vidare till livet efter detta? Tänk hur pungen skulle se ut då efter ett par år. Kanske så här :
Ja nu vet jag ju att det inte funkar så här. För vem fan har en klocka i ollonet?
Att bli slagen i sitt eget spel är som att bli våldtagen av sin egen penis.
Elvis är underbar! Vaknar på morgonen, alldeles för tidigt, och snubblar ut till brevlådan och tar in mogontidningen. Hoppar direkt till näst sista sidan och gottar sig åt denna serie. Elvis Så träffsäker var eviga dag. Handlar det inte om denna lilla sköldpadds herre som snärtar sig själv på kuken med handduken, för att pungen fortfarande är fuktig efter duschen trots at han torkat den flera gånger med handduken, så är det hans flickvän som "visst det känner sig super sugen på sex, då hon bara har städat huset, handlat, diskat, tapetserat och skött alla räkningar"
Idag handlade serie strippen om att Elvis och hans kompis satt och spelade tevespel hemma hos Elvis. Hans polare vann och Elvis slänger ut handkontrollen genom det öppna fönstret. Kommentaren av Elvis: Att bli slagen i sitt eget spel är som att bli våldtagen av sin egen penis. Klockren.
Julskinkan är förresten griljerad. Känns konstigt när den grovkorniga senapen rinner ner för låren bara, men va fan! Det är snart jul!
Idag handlade serie strippen om att Elvis och hans kompis satt och spelade tevespel hemma hos Elvis. Hans polare vann och Elvis slänger ut handkontrollen genom det öppna fönstret. Kommentaren av Elvis: Att bli slagen i sitt eget spel är som att bli våldtagen av sin egen penis. Klockren.
Julskinkan är förresten griljerad. Känns konstigt när den grovkorniga senapen rinner ner för låren bara, men va fan! Det är snart jul!
Manlig MILF?
Vad ska man säga? Den underbara blev klassad som MILF (mother i'd love to fuck) och känns helt okej att ha en MILF här hemma. Men orkar inte riktigt tänka så, att den underbara är en MILF. Hon är min fru, och ja hon är även mamma till våra barn. Men i min skalle är hon fortfarande denna bedårande kvinna som jag såg första gången vintern -95. Har inte märkt av hennes kroppsliga förändringar, som barnaskapandet gör. Ser henne som den vampen jag alltid drömt om. Även jag blir smickrad av uttalandet om att min fru är en milf. Det är jag som älskar med henne! Gött!
Hur som helst. Varför har ingen kallat mig för PILF, då? Eller DILF måste väl vara den korrkta benämningen vara (Daddies I'd Love To Fuck) Eller det finns kanske inget sådant begrepp? Eller heter det FILS (father I like to suck) Om en kvinna skulle säga till en man att du är minsann en DILF, skulle hon klassas som desperat eller någonting. Annars hade ju ordet varit accepterat och använts redan. Men som vanligt så har patriarkatet bestämt att kvinnor minsann inte skall ha begär. Visst begär till sin make ska de ju ha, alltmedans de springer mellan dagis och spisen. Men ve den kvinna som suktar efter en annan man, eller dubbel ve den kvinna som ligger runt.
Har dessa män fortfarande inte insett vinsten med en kvinna som drömmer och fantiserar? Eller kvinnan som får höra komplimanger? Gud, jag skulle aldrig byta bort den underbara, och hon skulle inte heller byta bort mig. Ja självsäker är jag, MEN jag tar henne inte för given. Det är nog först nu på grund av de senaste åren jag vågat släppa mina hämningar, och ta fram skeletten i garderoben och lägga dessa fint på golvet till hennes åskådan.
Kolla här: Jag gillar ........ Äru me på den?
Eller: Vet du? En gång så var vi ......... och hon ......... men efter det så ........
Kunde vi kanske testa att ........
Och jag som alltid trott att mina sjuka (som jag trodde) fantasier skulle skrattas åt eller spottas på. Trots allt verkar jag nog ganska normal i hennes ögon, då hon inte förkastat eller ens nedvärderat mina önskemål.
Jisses, insåg nu att jag ingår i patriarkatet och förmodligen "hunsat" henne till att acceptera det jag fantiserar om...
Men kom på precis när jag kommit på detta, att hon hela tiden vetat att kvinnan är så mycket starkare än mannen. Så hade hon inte velat så hade hon sagt stopp redan innan jag ens frågat.
Gud vad jag älskar min MILF!
Hur som helst. Varför har ingen kallat mig för PILF, då? Eller DILF måste väl vara den korrkta benämningen vara (Daddies I'd Love To Fuck) Eller det finns kanske inget sådant begrepp? Eller heter det FILS (father I like to suck) Om en kvinna skulle säga till en man att du är minsann en DILF, skulle hon klassas som desperat eller någonting. Annars hade ju ordet varit accepterat och använts redan. Men som vanligt så har patriarkatet bestämt att kvinnor minsann inte skall ha begär. Visst begär till sin make ska de ju ha, alltmedans de springer mellan dagis och spisen. Men ve den kvinna som suktar efter en annan man, eller dubbel ve den kvinna som ligger runt.
Har dessa män fortfarande inte insett vinsten med en kvinna som drömmer och fantiserar? Eller kvinnan som får höra komplimanger? Gud, jag skulle aldrig byta bort den underbara, och hon skulle inte heller byta bort mig. Ja självsäker är jag, MEN jag tar henne inte för given. Det är nog först nu på grund av de senaste åren jag vågat släppa mina hämningar, och ta fram skeletten i garderoben och lägga dessa fint på golvet till hennes åskådan.
Kolla här: Jag gillar ........ Äru me på den?
Eller: Vet du? En gång så var vi ......... och hon ......... men efter det så ........
Kunde vi kanske testa att ........
Och jag som alltid trott att mina sjuka (som jag trodde) fantasier skulle skrattas åt eller spottas på. Trots allt verkar jag nog ganska normal i hennes ögon, då hon inte förkastat eller ens nedvärderat mina önskemål.
Jisses, insåg nu att jag ingår i patriarkatet och förmodligen "hunsat" henne till att acceptera det jag fantiserar om...
Men kom på precis när jag kommit på detta, att hon hela tiden vetat att kvinnan är så mycket starkare än mannen. Så hade hon inte velat så hade hon sagt stopp redan innan jag ens frågat.
Gud vad jag älskar min MILF!
Nu är man ganska mör
Som en fin ryggbiff, ungefär...
Var iväg på barnens julsoaré och var sån däringa ljud/ljus tekniker tillsammans med en riktig producent.. Låter ganska fräckt. Tekniker. Jag gick handel och kontor på gymnasiet, och de som gick teknisk linje bara alltid svarta attache portföljer och hade jättefräcka miniräknare som kunde räkna ut kosinus och visa grafiska displayer. Tänk att detta var på 80 talet. Hujja! Teknikerna bar oftast beige lång rock, sån där tunn med skärp, som fladdrade i vinden när de med långa kliv gick i samlad tropp. De hade alla sidbena, med fönad lugg. I alla fall killarna. Gärna en skjorta med läderslipa. Jeans som var instoppade i strumporna och med bruna seglarskor. Märkena var viktiga.
Hur som helst. Det konstiga med dessa tekniker var att jag ALDRIG såg dessa släpa på kabel, lyfta lampor eller ens lyfta pa högtalare. Inte ens ett 150 kgs mixerbord eller ljusbord fyllt av reglage. Inte heller såg jag de dra strömkablar i taket eller putta omkring på bruna stora lådor på hjul som var fyllda av boxar man skulle plugga in ljudkablar eller rökmaskiner.
Roddare däremot har jag sett göra detta. Så då kommer frågan. Varför sa kvinnan på scenen att hon speciellt ville tacka ljud och ljusteknikern för ett underbart jobb? Det enda jag gjorde var att lyfta en massa lådor, dra kilometervis av kabel. trycka lite på knappar på ett svart gigantiskt mixerbord och dra i några reglage. Att jag dessutom jobbat eftermiddag och sedan bytt till förmiddag (går då upp klockan 04.00) åkt iväg till mitt arbete och lyft en hiskelig mängd matkollin, cyklat iväg till skolans aula utan att först cyklat hem och vilat en timme, gjorde mig ganska mosig i skallen.
Hade varit mer ärligt om hon sagt: Tack till Producenten som fixat ljudet och till roddaren som burit en massa och tyckt på knappar utan egentligen ha den blekaste aning om vad han egentligen gör. Skapat något bra av kaos i skallen.
Och jag ändrade mig om människomusten. Låter lite snuskigt med människomust.
Döper härmed om den till kul på burk.
Var iväg på barnens julsoaré och var sån däringa ljud/ljus tekniker tillsammans med en riktig producent.. Låter ganska fräckt. Tekniker. Jag gick handel och kontor på gymnasiet, och de som gick teknisk linje bara alltid svarta attache portföljer och hade jättefräcka miniräknare som kunde räkna ut kosinus och visa grafiska displayer. Tänk att detta var på 80 talet. Hujja! Teknikerna bar oftast beige lång rock, sån där tunn med skärp, som fladdrade i vinden när de med långa kliv gick i samlad tropp. De hade alla sidbena, med fönad lugg. I alla fall killarna. Gärna en skjorta med läderslipa. Jeans som var instoppade i strumporna och med bruna seglarskor. Märkena var viktiga.
Hur som helst. Det konstiga med dessa tekniker var att jag ALDRIG såg dessa släpa på kabel, lyfta lampor eller ens lyfta pa högtalare. Inte ens ett 150 kgs mixerbord eller ljusbord fyllt av reglage. Inte heller såg jag de dra strömkablar i taket eller putta omkring på bruna stora lådor på hjul som var fyllda av boxar man skulle plugga in ljudkablar eller rökmaskiner.
Roddare däremot har jag sett göra detta. Så då kommer frågan. Varför sa kvinnan på scenen att hon speciellt ville tacka ljud och ljusteknikern för ett underbart jobb? Det enda jag gjorde var att lyfta en massa lådor, dra kilometervis av kabel. trycka lite på knappar på ett svart gigantiskt mixerbord och dra i några reglage. Att jag dessutom jobbat eftermiddag och sedan bytt till förmiddag (går då upp klockan 04.00) åkt iväg till mitt arbete och lyft en hiskelig mängd matkollin, cyklat iväg till skolans aula utan att först cyklat hem och vilat en timme, gjorde mig ganska mosig i skallen.
Hade varit mer ärligt om hon sagt: Tack till Producenten som fixat ljudet och till roddaren som burit en massa och tyckt på knappar utan egentligen ha den blekaste aning om vad han egentligen gör. Skapat något bra av kaos i skallen.
Och jag ändrade mig om människomusten. Låter lite snuskigt med människomust.
Döper härmed om den till kul på burk.
Julklappsbestyren avklarade
Slagits med tanter med rullkorgar, ja såna där skotskrutiga sattyg. Ser ut som en lite resväska med hjul och handtag. Vassa saker...
Knuffats med barn som antingen skolkar från skolan, eller inte ens börjat där.
Handlat julgrupp, och nyst mig fördärvad inne i blomsterhandeln.
Lämnat vigselring till putsning, så den skimmrar ack så vackert under jul.
Handlat klappar till den underbara.
Varit supersugen på semlor. Dessa görs, enligt bageriet, inte ännu. (trots att de ifjol hade saffranssemlor lagom till lucia) Typiskt.
Förövrigt tycker jag att julmust ska finnas året om och kallas för människomust. Då jag i dessa tider är helt toppad av all julmust jag dricker, vill jag ha den känslan året om.
Knuffats med barn som antingen skolkar från skolan, eller inte ens börjat där.
Handlat julgrupp, och nyst mig fördärvad inne i blomsterhandeln.
Lämnat vigselring till putsning, så den skimmrar ack så vackert under jul.
Handlat klappar till den underbara.
Varit supersugen på semlor. Dessa görs, enligt bageriet, inte ännu. (trots att de ifjol hade saffranssemlor lagom till lucia) Typiskt.
Förövrigt tycker jag att julmust ska finnas året om och kallas för människomust. Då jag i dessa tider är helt toppad av all julmust jag dricker, vill jag ha den känslan året om.
Rekordförsök och pepparkakshus
Så har då den där tävlingsmänniskan i mig, ryckt mig i nackhåren och bestämt att jag ska slå rekord. Kan inte säga nej till denne, lika lite som jag kan neka den undrbara min kropp när hon ber om den.
Klev in i tvättstugan i morses, för att ta fram lite kläder till barnen. Oh ja, tvätta är ju så kul så jag brukar fylla tvättstugan med alla kläder. Rena, gyttjiga (mest minstingens overall), yoggibefläckade, bananprickiga, trasiga och även en del slitna kläder. Nu ha den underbara tjatat på mig att jag är så fruktansvärt dålig på att organisera tvätten ett tag. Upptäckte att hon hade rätt. Ja, det tog bara runt ett år att inse detta.
Hur som helst. Klockan var 08.52 och jag tog fram karta och satelitnavigator, och kastade mig in i det tvättbestyckade rummet. Efter att ha rullat, klättrat och grävt runt, så hade jag lyckats med konststycket att fylla 6 blå IKEA kassar med ren tvätt. Slängt in en 40 graders mörk smutstvätt i maskinen, samt fyllt torktumlaren med handdukar. Släpat upp de sex IKEA kassarna till övervåningen. Vikt barnens, den underbaras och mina egna kläder. Hoppat över sängkläderna (medvetet, då dessa går snabbt att vika och stryka). Kollar på klockan. 09.32.
Rusar till telefonen och ringer Guinness Rekord GUINNESS och berättar om min bedrift. Får då höra att för det första måste det finnas kontrollanter på plats, för det andra går det inte att slå rekord i tvätt.
- Vad ända in i hela friden menar du? frågar jag
- Nej, tvätt är ingen officiell kategori, svara kvinnan
- Men...
- Tack och adjö, säger kvinnan och lägger på luren.
Så där blev jag blåst.
Så nu har jag kommit på ett annat sätt att slå rekord. Om jag tar alla sängkläder som jag ännu inte vikt och väljer att isolera vinden med dessa. (Ja de tar ganska mycket plats när de bara är urtagna direkt ur torktumlaren) Då bör ju det kunna klassificeras som ett rekord, på något vis. MEST ENERGIBESPARING MED TORKTUMLAT LAKAN ?
Fast det känns ganska onödigt att först slösa med energi genom att torktumla lakanen för att sen slänga upp dessa på vinden för att spara annan energi.
Nu över till pepparkakshusbaket. Detta skedde i går. Mellanflickan kom hem efter att ha tillbringat natten hos kusinerna. Hade vid ett tillfälle sagt till den minsta flickan att vi skulle göra pepparkakshus. Och gissa om hon kom ihåg det? Typ 70 gånger påminde hon mig om detta på en timme. Så det var bara att fara iväg och köpa pepparkaksdeg. Mellanflickan var till en början inte så begeistrad i den minsta flickans julpepparkakshusbakerihysteri (YES nytt ord. Måste ringa SAOL och ta patent på detta ord) Men efter att ha ätit en halv deg, så kom sockerkicken igång och hon kavlade och pressade figurer i en hiskelig fart.
Jag är ingen utbildad arkitekt, vilket jag insåg när huset skulle limmas ihop med smält socker. Taket var för litet, så den underbara löste problemet. (ännu en gång) Väggarna var olika långa, kortsidorna olika höga, skorstenens fyra delar olika stora. Men nu står det där och väntar på att bli dekorerat med kristyr och nonstop.
Själv hällde jag lite smält socker på tummen. Och för att så snabbt som möjligt på bort det, för det gjorde ganska ont, så satte jag tummen i munnen, vilket medförde att jag inte bara fick en vattenfylld blåsa på tummen, utan även svedde tungan.
Kan vara därför Guinness Rekord inte ville erkänna mitt rekord. För hon hörde inte vad jag sa, då tungan är svullen och jag sluddrar. Kanske...
Klev in i tvättstugan i morses, för att ta fram lite kläder till barnen. Oh ja, tvätta är ju så kul så jag brukar fylla tvättstugan med alla kläder. Rena, gyttjiga (mest minstingens overall), yoggibefläckade, bananprickiga, trasiga och även en del slitna kläder. Nu ha den underbara tjatat på mig att jag är så fruktansvärt dålig på att organisera tvätten ett tag. Upptäckte att hon hade rätt. Ja, det tog bara runt ett år att inse detta.
Hur som helst. Klockan var 08.52 och jag tog fram karta och satelitnavigator, och kastade mig in i det tvättbestyckade rummet. Efter att ha rullat, klättrat och grävt runt, så hade jag lyckats med konststycket att fylla 6 blå IKEA kassar med ren tvätt. Slängt in en 40 graders mörk smutstvätt i maskinen, samt fyllt torktumlaren med handdukar. Släpat upp de sex IKEA kassarna till övervåningen. Vikt barnens, den underbaras och mina egna kläder. Hoppat över sängkläderna (medvetet, då dessa går snabbt att vika och stryka). Kollar på klockan. 09.32.
Rusar till telefonen och ringer Guinness Rekord GUINNESS och berättar om min bedrift. Får då höra att för det första måste det finnas kontrollanter på plats, för det andra går det inte att slå rekord i tvätt.
- Vad ända in i hela friden menar du? frågar jag
- Nej, tvätt är ingen officiell kategori, svara kvinnan
- Men...
- Tack och adjö, säger kvinnan och lägger på luren.
Så där blev jag blåst.
Så nu har jag kommit på ett annat sätt att slå rekord. Om jag tar alla sängkläder som jag ännu inte vikt och väljer att isolera vinden med dessa. (Ja de tar ganska mycket plats när de bara är urtagna direkt ur torktumlaren) Då bör ju det kunna klassificeras som ett rekord, på något vis. MEST ENERGIBESPARING MED TORKTUMLAT LAKAN ?
Fast det känns ganska onödigt att först slösa med energi genom att torktumla lakanen för att sen slänga upp dessa på vinden för att spara annan energi.
Nu över till pepparkakshusbaket. Detta skedde i går. Mellanflickan kom hem efter att ha tillbringat natten hos kusinerna. Hade vid ett tillfälle sagt till den minsta flickan att vi skulle göra pepparkakshus. Och gissa om hon kom ihåg det? Typ 70 gånger påminde hon mig om detta på en timme. Så det var bara att fara iväg och köpa pepparkaksdeg. Mellanflickan var till en början inte så begeistrad i den minsta flickans julpepparkakshusbakerihysteri (YES nytt ord. Måste ringa SAOL och ta patent på detta ord) Men efter att ha ätit en halv deg, så kom sockerkicken igång och hon kavlade och pressade figurer i en hiskelig fart.
Jag är ingen utbildad arkitekt, vilket jag insåg när huset skulle limmas ihop med smält socker. Taket var för litet, så den underbara löste problemet. (ännu en gång) Väggarna var olika långa, kortsidorna olika höga, skorstenens fyra delar olika stora. Men nu står det där och väntar på att bli dekorerat med kristyr och nonstop.
Själv hällde jag lite smält socker på tummen. Och för att så snabbt som möjligt på bort det, för det gjorde ganska ont, så satte jag tummen i munnen, vilket medförde att jag inte bara fick en vattenfylld blåsa på tummen, utan även svedde tungan.
Kan vara därför Guinness Rekord inte ville erkänna mitt rekord. För hon hörde inte vad jag sa, då tungan är svullen och jag sluddrar. Kanske...
Pulka och sura miner
Då var det lördag morron. Den älskade jobbade natten och kom hem vid 8. Knas det där. Jag försöker starta kroppen genom att fylla den med koffein och nikotin. Hon försöker stanna sin genom att lägga sig i ett mörkt rum. Man skulle ju kunna byta pigghet med varann. Har letat febrilt efter en usb eller firewire koppling på min kropp. Det närmaste jag kom är ärret efter blindtarmsoperationen. Men hur jag än pressade kontakten mot ärret, vill den inte hitta enheten.
Klädde på flickorna alleles för mycket kläder, och rullade ut dom på gräsmattan. Baxade upp dom i var sin pulka och drog bort dom till backen. Tjo och tjim i två timmar. Röda kinder och kliande lår. Varm choklad och alldeles jättemysigt. Med rinnande näsor traskar vi hemåt. Öppnar dörren och möts av MONSTRET. Dvs vår 11 jag-har-hormoner-i-hela-kroppen-och-jag-har-ingenting-att-göra sonen. Han påstår att det inte finns någonting att göra. Datan strular så WOW eller Warrock funkar inte. Inte ens CS. Den chippade playstation konsollen är tråkig. Lika så Xboxen. Han testar att börja ringa rundor till sin kompisar. För visst, städa rummet eller göra de arbeten i skolan han halkat efter med, suger ju... Själv var jag, till skillnad från min son, både lugn och städad. I alla fall är det så jag vill minnas det. Trots att min mor påstår att jag och sonen är ganska lika till sättet... Tror hon ljuger.
Så nu kollas det badhusöppettider och planeras middag. Mc Donalds har ju en förtäfflig meny, vid denna tiden på dygnet. Slipper disk och strömförbrukning.
Klädde på flickorna alleles för mycket kläder, och rullade ut dom på gräsmattan. Baxade upp dom i var sin pulka och drog bort dom till backen. Tjo och tjim i två timmar. Röda kinder och kliande lår. Varm choklad och alldeles jättemysigt. Med rinnande näsor traskar vi hemåt. Öppnar dörren och möts av MONSTRET. Dvs vår 11 jag-har-hormoner-i-hela-kroppen-och-jag-har-ingenting-att-göra sonen. Han påstår att det inte finns någonting att göra. Datan strular så WOW eller Warrock funkar inte. Inte ens CS. Den chippade playstation konsollen är tråkig. Lika så Xboxen. Han testar att börja ringa rundor till sin kompisar. För visst, städa rummet eller göra de arbeten i skolan han halkat efter med, suger ju... Själv var jag, till skillnad från min son, både lugn och städad. I alla fall är det så jag vill minnas det. Trots att min mor påstår att jag och sonen är ganska lika till sättet... Tror hon ljuger.
Så nu kollas det badhusöppettider och planeras middag. Mc Donalds har ju en förtäfflig meny, vid denna tiden på dygnet. Slipper disk och strömförbrukning.
Äntligen (för att sno Fylkings line)
Då är då de första bokningarna släppta på Siesta festivalen http://www.siestafestivalen.se/
Kan bara gratulera Siesta över att vara den mest respekterade festivalen i Sverige. Inte nog med att stämningen är alldeles underbar (ja jag har varit på en hel del festivaler) utan även över att Siesta lyckats med konststycket att locka den medelålders människan. Om detta var medvetet eller bara ren superflax, har jag ingen aning om, men jag hoppas på att det var medvetet.
Eldkvarn... Av alla hippa, hypade band, så valde Siesta att dra dit gamla gubbar. Alkoholiserade män som har drömmar om den perfekta fyllan, eller om det var den ångestfria bakfyllan. Jisses amailia, som Astrid skulle sagt. Eldkvarn. Lever dessa herrar fortfarande? Och skulle de göra de, hur i hela friden kunde man ens komma på tanken om att välja Eldkvarn?
Så jävla bäst! Redan där har ni fått mig att vilja tatuera in Siesta på bröstet. Helt otippat, vann ni mitt hjärta på alldeles oväntat sätt. Ni kommer att locka en helt otrolig publik, genom att sprida framträndanden genom åldersskiktet. Nu kan man se, den i vanliga fall Sura Bempa gå tätt intill Emo Fille. Axel mot axel. Där står dessa "det-skiljer-oss-30-år-emellan-men-fattaru-vad-helt-sjukt-kul-vi-har" människor bredvid varandra och trivs!
Jag hoppades på att jag skulle få möjlighet att jobba på Siesta ( ja det går. Sök här: Jobba på Siesta! )
Kommer aldrig att glömma ifjol (ja det heter så. Inte IFJOR som en viss lokalreporter har fått dille på att skriva. Ifjor är lika skånskt som pitepalt) Ena stunden bar jag femtonåriga flickor som svimmat eftersom att Håkan Hellström framträtt och råkat tittat någon i ögonen. Andra stunden fick jag mitt lång respektive ringfinger fyllt av blåsor då sångaren i Eagles of death metal valde att stå på dessa när han skulle komma närmare publiken. Att vi ( ja vi var fler funktionärer ) fick hjälpa de kaotiska herrarna i Enter Shikari upp på scenen igen, efter att de kastat sig 4 meter från scenen, över ett dödsbringande dike och ut i publiken för att få dessa att moshpitta, gjorde bara att min respekt för denna festival bara ökade.
En av mitt livs bästa dagar. Ja jag har fått barn. 3 stycken. Och jag har gift mig. Blivit gudfar 2 gånger. Sett min lillasyster födas. Fått min fru att gråta över sånger jag skrivit. Så jag tycker att jag bör veta vad mitt livs bästa dagar innebär. Ett par av dessa dagar tillbringade jag på Siesta förra året. Det var min debut som funktionär. Var scenchef på en av scenerna. Jag har besökt en hel del festivaler under mitt 38 åriga liv, och således tycker jag mig kunna säga vilka som är bra och vilka som inte är lika bra. Siesta hör till top 3. Den bästa var när The Cure spelade på Roskile. Den andra var när jag stod längst fram till Nitzer Ebb på Hultsfred.
Hur som helst så hade jag blivit intrixad till att jobba på ovanstående festival. Hade inte en aning om vad detta innebar, så till en början sprang jag mest runt och rökte och drack kaffe. Frågade alla om någon behövde hjälp. Men allt var strukturerat, så mina cigg tog slut ganska fort. Efter ett depåstopp på den närmsta macken tog det fart. Sen var man hemma igen på söndagsmorgonen. Utmattad i hjärnan och öm i fingrarna lade jag mig bredvid den underbarara och somnade lycklig.
Att jag sedan erbjöd mig att arbeta detta året också, känns ju ganska självklart. Redan nu är jag lycklig. Som efter en fin singelmalt, kan man säga...
Och skulle nu festivalgeneralen vilja se denna tatuering på mitt bröst, bör han hosta upp slantarna till den, illa kvickt. ;-)
Kan bara gratulera Siesta över att vara den mest respekterade festivalen i Sverige. Inte nog med att stämningen är alldeles underbar (ja jag har varit på en hel del festivaler) utan även över att Siesta lyckats med konststycket att locka den medelålders människan. Om detta var medvetet eller bara ren superflax, har jag ingen aning om, men jag hoppas på att det var medvetet.
Eldkvarn... Av alla hippa, hypade band, så valde Siesta att dra dit gamla gubbar. Alkoholiserade män som har drömmar om den perfekta fyllan, eller om det var den ångestfria bakfyllan. Jisses amailia, som Astrid skulle sagt. Eldkvarn. Lever dessa herrar fortfarande? Och skulle de göra de, hur i hela friden kunde man ens komma på tanken om att välja Eldkvarn?
Så jävla bäst! Redan där har ni fått mig att vilja tatuera in Siesta på bröstet. Helt otippat, vann ni mitt hjärta på alldeles oväntat sätt. Ni kommer att locka en helt otrolig publik, genom att sprida framträndanden genom åldersskiktet. Nu kan man se, den i vanliga fall Sura Bempa gå tätt intill Emo Fille. Axel mot axel. Där står dessa "det-skiljer-oss-30-år-emellan-men-fattaru-vad-helt-sjukt-kul-vi-har" människor bredvid varandra och trivs!
Jag hoppades på att jag skulle få möjlighet att jobba på Siesta ( ja det går. Sök här: Jobba på Siesta! )
Kommer aldrig att glömma ifjol (ja det heter så. Inte IFJOR som en viss lokalreporter har fått dille på att skriva. Ifjor är lika skånskt som pitepalt) Ena stunden bar jag femtonåriga flickor som svimmat eftersom att Håkan Hellström framträtt och råkat tittat någon i ögonen. Andra stunden fick jag mitt lång respektive ringfinger fyllt av blåsor då sångaren i Eagles of death metal valde att stå på dessa när han skulle komma närmare publiken. Att vi ( ja vi var fler funktionärer ) fick hjälpa de kaotiska herrarna i Enter Shikari upp på scenen igen, efter att de kastat sig 4 meter från scenen, över ett dödsbringande dike och ut i publiken för att få dessa att moshpitta, gjorde bara att min respekt för denna festival bara ökade.
En av mitt livs bästa dagar. Ja jag har fått barn. 3 stycken. Och jag har gift mig. Blivit gudfar 2 gånger. Sett min lillasyster födas. Fått min fru att gråta över sånger jag skrivit. Så jag tycker att jag bör veta vad mitt livs bästa dagar innebär. Ett par av dessa dagar tillbringade jag på Siesta förra året. Det var min debut som funktionär. Var scenchef på en av scenerna. Jag har besökt en hel del festivaler under mitt 38 åriga liv, och således tycker jag mig kunna säga vilka som är bra och vilka som inte är lika bra. Siesta hör till top 3. Den bästa var när The Cure spelade på Roskile. Den andra var när jag stod längst fram till Nitzer Ebb på Hultsfred.
Hur som helst så hade jag blivit intrixad till att jobba på ovanstående festival. Hade inte en aning om vad detta innebar, så till en början sprang jag mest runt och rökte och drack kaffe. Frågade alla om någon behövde hjälp. Men allt var strukturerat, så mina cigg tog slut ganska fort. Efter ett depåstopp på den närmsta macken tog det fart. Sen var man hemma igen på söndagsmorgonen. Utmattad i hjärnan och öm i fingrarna lade jag mig bredvid den underbarara och somnade lycklig.
Att jag sedan erbjöd mig att arbeta detta året också, känns ju ganska självklart. Redan nu är jag lycklig. Som efter en fin singelmalt, kan man säga...
Och skulle nu festivalgeneralen vilja se denna tatuering på mitt bröst, bör han hosta upp slantarna till den, illa kvickt. ;-)
