Herr N

 Då är då de första bokningarna släppta på Siesta festivalen http://www.siestafestivalen.se/

 Kan bara gratulera Siesta över att vara den mest respekterade festivalen i Sverige. Inte nog med att stämningen är alldeles underbar (ja jag har varit på en hel del festivaler) utan även över att Siesta lyckats med konststycket att locka den medelålders människan. Om detta var medvetet eller bara ren superflax, har jag ingen aning om, men jag hoppas på att det var medvetet.

 Eldkvarn... Av alla hippa, hypade band, så valde Siesta att dra dit gamla gubbar. Alkoholiserade män som har drömmar om den perfekta fyllan, eller om det var den ångestfria bakfyllan. Jisses amailia, som Astrid skulle sagt. Eldkvarn. Lever dessa herrar fortfarande? Och skulle de göra de, hur i hela friden kunde man ens komma på tanken om att välja Eldkvarn?

 Så jävla bäst! Redan där har ni fått mig att vilja tatuera in Siesta på bröstet. Helt otippat, vann ni mitt hjärta på alldeles oväntat sätt. Ni kommer att locka en helt otrolig publik, genom att sprida framträndanden genom åldersskiktet. Nu kan man se, den i vanliga fall Sura Bempa gå tätt intill Emo Fille. Axel mot axel. Där står dessa "det-skiljer-oss-30-år-emellan-men-fattaru-vad-helt-sjukt-kul-vi-har" människor bredvid varandra och trivs!

 Jag hoppades på att jag skulle få möjlighet att jobba på Siesta ( ja det går. Sök här: Jobba på Siesta! )
Kommer aldrig att glömma ifjol (ja det heter så. Inte IFJOR som en viss lokalreporter har fått dille på att skriva. Ifjor är lika skånskt som pitepalt) Ena stunden bar jag femtonåriga flickor som svimmat eftersom att Håkan Hellström framträtt och råkat tittat någon i ögonen. Andra stunden fick jag mitt lång respektive ringfinger fyllt av blåsor då sångaren i Eagles of death metal valde att stå på dessa när han skulle komma närmare publiken. Att vi ( ja vi var fler funktionärer ) fick hjälpa de kaotiska herrarna i Enter Shikari upp på scenen igen, efter att de kastat sig 4 meter från scenen, över ett dödsbringande dike och ut i publiken för att få dessa att moshpitta, gjorde bara att min respekt för denna festival bara ökade.

 En av mitt livs bästa dagar. Ja jag har fått barn. 3 stycken. Och jag har gift mig. Blivit gudfar 2 gånger. Sett min lillasyster födas. Fått min fru att gråta över sånger jag skrivit. Så jag tycker att jag bör veta vad mitt livs bästa dagar innebär. Ett par av dessa dagar tillbringade jag på Siesta förra året. Det var min debut som funktionär. Var scenchef på en av scenerna. Jag har besökt en hel del festivaler under mitt 38 åriga liv, och således tycker  jag mig kunna säga vilka som är bra och vilka som inte är lika bra. Siesta hör till top 3. Den bästa var när The Cure spelade på Roskile. Den andra var när jag stod längst fram till Nitzer Ebb på Hultsfred.

 Hur som helst så hade jag blivit intrixad till att jobba på ovanstående festival. Hade inte en aning om vad detta innebar, så till en början sprang jag mest runt och rökte och drack kaffe. Frågade alla om någon behövde hjälp. Men allt var strukturerat, så mina cigg tog slut ganska fort. Efter ett depåstopp på den närmsta macken tog det fart. Sen var man hemma igen på söndagsmorgonen. Utmattad i hjärnan och öm i fingrarna lade jag mig bredvid den underbarara och somnade lycklig.
 
 Att jag sedan erbjöd mig att arbeta detta året också, känns ju ganska självklart. Redan nu är jag lycklig. Som efter en fin singelmalt, kan man säga...

 Och skulle nu festivalgeneralen vilja se denna tatuering på mitt bröst, bör han hosta upp slantarna till den, illa kvickt. ;-)

I finanskrisens tider.......

 

Om man köpte Ericsson aktier för 100.000 Kronor för cirka 3 år sedan så är de värda kring 4.600 Kronor idag. Om man istället köpte Telecom, till exempel Song Networks, för 100.000 kronor så har man idag kvar 791 Kronor. Om man var klok och för 3 år sedan gick på bolaget och köpte starköl för 100.000 Kronor, drack ur dem, hade trevligt och idag går och pantar tomflaskorna så får man 6.741 Kronor. Det är därför grabbarna på torget i centrum kallas för A-laget.

... är två saker som är underskattade. Ett hardcase som inte riktigt håller stängt, efter ett par stötar lagas busenkelt med gaffatejp. Hoppas man kan smuggla med sig den lilla lilla kniven man måste ha för att öppna caset, genom tullen bara.
 Tandkräm kan åxå vara en räddande ängel. Putsa basen, dämpa baksmälla eller få bort repor på cd skivor som hackar i cd spelaren. Att ingen tagit patent på tandkräm...

 Vågar man stoppa ner ipren i necessären? Tullarna kan vara nitiska. Glömmer aldrig den gången Jay och jag tågluffade genom europa. Kom från Korfu till Brindisi. Satte oss på tåget till Milano. Nattåg till Paris. Calaise-Dover och sen Dover Oostende. Mellan Belgien och Holland!!! blev jag stoppad och den svartklädde ss tullaren plockade fram en snusdosa och ifrågasatte innehållet. Jag försökte förklara att det bara var snus och ingenting olagligt. (Nu hade Jay och jag delat på en flaska whiskey på tåget och var inte särskilt pålitliga i hans ögon) Han tog fram n penna, rörde runt i dosan med den och tittade mig stint i ögonen. Med mina röda ögon försökte jag verka så timid jag kunde. Har plockade upp sin militärliknande radio och kallade på sin chef. Denne kom väldigt snabbt och upprepade proceduren som tullaren innan gjorde. Luktade, pillade med en penna i dosan och plockade upp sin lite mindre, men fortfarande lika militärliknande radio och kallade på sin chef. Slutligen kom då en herre med en massa guldgrejer på sina axlar och utstålade pondus jag aldrig tidigare sett. Att han hade en Lemmy mustasch gjorde väl att han fick ännu mer pondus. Det enda han gjorde var att klappa mig på axlen, skratta lite och förklara för de andra två klåparna att detta var svenskt snus och således inga droger och ingenting olagligt. De två lägre rankade tullarna fnös och förklarade att de minsann aldrig i hela sitt liv skulle stoppa sånt där i munnen. Jag log lite försynt och tänkte på att de säkerligen strax hade fika rast och säkerligen skulle stoppa en spliff i munnen.

 Det skulle aldrig jag. Inte heller ha en Lemmy mustasch , trots att det inger en hel del pondus.

 Ska då snart iväg till Manchester till någras förtvivlan och andras förvåning och nåns förbannelse, men till min och de andra i bandets förhoppning. Har kliat några av människorna på myspace's ryggar och de kommer att komma och titta på spelningarna. Risken var stor, som dom sa, att vi skulle till London i februari. Men nån sa nån gång att löften från managers och annat slödder är inte att lita på. Och eftersom att jag gjorde en sån blunder innan, är jag väl beredd om att hålla med...

 Den underbara är fortfarande vilse i skogen och jag och barnen hoppas att hon hittar hem i tid. Det är konstigt det här med förhållanden. Jag älskar verkligen den underbara och allt som hör henne till. Men det känns som om jag inte får tllräckligt med tid med henne. Vad ska jag dra ner på? Gräsklippning, soptömning, tvättning, tarmtömning, repning, jobbning.
 Men jag sitter nu här vid datan, och förstår inte hur jag ibland kan känna så. Att man inte räcker till. Hade velat ge all min tid till familjen, all min tid till jobbet, all min tid till mig själv. Hade velat haft fler timmar på dygnet. Borde inse att alla timmar på dygnet verkligen är lika långa hur man än beter sig. Men nu kommer grejen... Om man sätter sig på ett flygplan och åker västerut. Då backar man ju klockan en timme för var tidzon man passerar.
 Säg så här att man åker till LA. 9 timmar back från oss sett. Flygtiden är 7 timmar. Då tjänar man ju två timmar. Men var kan man spara den bufferten? Om man sen väljer att åka hem västerut, istället för öster så tjänar man ju ännu mer timmar. Alltså borde man bli yngre hela tiden när man sitter på ett plan och åker västerut. Gissa vad snopna alla skulle bli när man kom hem ett elt år yngre än man var när man åkte. Och hur snopen man själv skulle bli över att alla kläder började bli lite för stora hela tiden.

 
 

Jojo.

For att vara ett band som inte finns så verkar det gå jävligt bra för er. Att ni är en bunke jävla kärringar och fega skitungar verkar inte bekomma er. Att sen mogna herr M totalt skiter i de åtaganden han har tagit på sig med andra band utan att meddela verbörande, skvallrar bara för en oerhörd omgnad. Nej era jävla svin. Lär er hur branchen fungerar först och kom sen och skryt om era jävla skitspelningar.

Den första ärliga kommentaren på jättelänge!

Ibland blir det inte precis som man har tänkt sig. Vissa lägger saker bakom sig och andra inte. Vet inte hur jag ska ta kommentaren skitunge. Som en komplimang för att jag fortfarande har barnasinnet kvar? Kärring? Den tar jag gärna åt mig. Finns väl inget bättre än att i stå i duschen som en kärring och tvåla in brösten, jättelänge... Fast det kanske inte var så denne person menade.
Dessa åtaganden som vederbörande tagit på sig har han förklarat för motparten, att han inte kan fortsätta med, då tid med jobb, familj osv tar för mycket tid just nu. Ja och bandet är en del av denna tidslukare.
Slut om denna störtsköna kommentar.

Den minsta flickan hade som tur var inte blindtarmsinflammation. Men feber har hon, så det blir glass och alvedon till frukost i morgon. Ganska skönt när den underbara är iväg på sitt håll. Då kan man städa i sin egen takt, och hon slipper göra om det :-)

Köpte minsann en bil för det facila priset av 4000:- En röd Saab. Ful, lite rostig och med såna där grejer på fälgarna så den ska se tuffare ut!

Men den har farthållare. Bara en sån sak. Den underbara få ta den finare bilen så har jag denna. Jag är bättre på att byta tändstift och olja än vad hon är...

 Inte bara i min mage, utan även den mista flickans...
Fick åka till akuten med henne. Magsmärtor, feber och ett kräkande som inte riktigt vlle sätta igång. Been there, done that, som det heter.
 Fick blindtarmsinflammation när jag var nio. Satt hemma i mitt rum fyllt av leksaker och kände hur det plötsligt sög tag i magen. Mamma jobbade, så katten passade mig. Det började värka lite, nere till höger. Fast lego är ju ruskigt kul, så man kände inte efter så där mycket. Var ju på gång med nåt stort. Sen spydde man. Rätt över legoborgen. Katten vart intresserad. Jag skulle cykla hem till grannen. Blev kanske lite orolig i alla fall. Man ska väl inte ha så jädrans ont i magen om man drar på sig magsjukan. Måste sett otroligt lustigt ut när jag försökte cykla till grannen. (Ja vi bodde på landet på den tiden) Jag kunde inte höja mitt högra ben, då det gjorde fruktansvärt ont. Kräkte lite på vägen, och halvcyklade till grannen. Väl där ringde Ls mamma till min mamma och alldeles strax var hon hemma.
 In till sjukhuset, lite kläm på magen, ett finger i rumpan, en spya och brusten blindtarm... Jaja. Hellre brusten blindtarm än brustet hjärta.

 Repningen med bandet gick alldeles förträffligt. Sånt röj det var i dag. Till och med sologitarrist Js gitarr verkade med i leken. Stämde bara om sig nåra gågner.
 Sista låten sitter fortfarande fast i skallen, och det enda nitande jag fick var en smäll av kompgitarrist Js gitarr. Måste leta reda på en större replokal.
 På fredag bär det av till Manchester. Skall spela på en festival. Alla börjar nog bli lite smått nervösa, för det flamsas och tramsas en hel massa. Sod the fuck off. Hello there Manchester, suck my fucking dick. One guiness, and keep them coming. I wont sober up until Im on the plane home osv.
 Jag röstar för reguljärflyg.

Annars verkar det rätt otroligt. Den underbara skall på vandring med sin klass igen. Inviga ettorna i det magiska de syssar med. Och barnen blir sjuka även denna gången. I vintras var de i Åre med klassen. Då hade vi mysigt och spydde i kapp på toan, ja vi som var hemma... Hur ska det bli när den underbara börjar jobba?

 Så man får väl ringa till försäkrningskassan och begära vård av barn ett tag igen då.


 

Uj!

Hur börjar man igen?

Alltså, det har varit mycket jobb hela sommaren. Nej lögn...
Nämen jag blev pappa och har suttit hemma och bytat blöjor på fenomenet. Nej också lögn.

DEN RENA SKÄRA SANNINGEN:

Juni kommer jag knappt ihåg. Tror att det var en massa sol och poolbadande i en fortfarande algfri pool.
Och just det. Jobbade på S!ESTA festivalen. Klappade lite på den röda Doc Martens kängan tillhörandes Håkan Hellström, till alla småflickors jubel. Fick mitt långfinger perforerat av Sångaren i Eagles of death metals bootsklack då han råkade trampa på detta då jag höll i högtalaren som han promt skulle ut och stå på. Fick hålla fast de tre helgalna människorna i Enter Shikari som skulle klättra över kravallstaketet och börja moshpitta med publiken. Icke sa Nicke...
Annars är juni ganska diffus.

Juli var en månad fylld av öl, whiskey, poolbadande i en lite grönvattning pool. Jeeevrar vicken månad. Så mycket alkohol som denna månaden bjöd på, har jag inte intagit sedan ungkarlstiden. Den underbara hängde med i racet. Så där var vi "syncro".
Fick reda på att vi hipp som happ fått spelning i Manchester. Så det var bara att börja repa som fasen. Då det var i juli, så hann vi väl med gissningsvis 2 repor. Kroppen skulle ju ha sin solbränna och sin dagliga ranson av alkohol. Ciggen orkar jag inte ens berätta om. Mycket cigg... Alldeles för mycket.
Husvagnen fick sin premiärtur. Hos Brady skulle det ätas helstekt gris. Alla skulle komma utklädda så som de såg ut vid tiden för Amerikanska insbördeskriget. Den underbara hade fått tag i en helt fantastisk klänning. Prasslig, med stålram i underkjolen. Så där under kunde man gömma sig när solen stod som högst. I like...
Veckan efter skulle den underbara jobba 4 nätter på raken. SÅ då tog jag med mina tre barn plus ett lånebarn på campingvecka. De fösta två dagarna var ganska jobbiga, då lånebarnet bara ville hem. Men när lånebarnets mor hämtat denna, så löste det sig ganska snart. Fantastiska barn. Där lekte de med norska barn, holländska barn, danska barn och även fula barn. Det fantastiska är att fastän de inte kan varandras srpåk så leker de hur bra som helst, och bestämmer sig för att sova över i varandras husvagnar. Detta var en ganska trevlig företeelse. Jag fick ju gå runt och provsmaka de olika ländernas bästa whiskeys...

Augusti började med dunder och brak och en sjuhelsikes storm. Poolvattnet var nu som slime, fast lite rinnigare. Så denna fick ju tömmas...
Jobbet började igen. Gud vad skönt. Tillbaka i rutinerna. Mindre alkohol. Mer "riktig" mat. Pizzeriorna och McDonalds har säkerligen fått halva min julilön. Bra. Då vet jag att de finns kvar i september också. Slippa liggga och sova till nio på förmiddagarna.
Det jobbiga är nu tvättstugan. Förstår inte hur ALLA kläder kan ligga där. Smutsiga dessutom. Fan jag gick ju bara omkring i cammoshorts och najs solbränna hela juli. Tror att vi tvättat runt 30 maskiner, och se på fasen. Nu börjar man skymta golvet under alla kläder. Ser en ände på allt tvättande. MEN SEN SKA JU KLÄDERNA VIKAS OCH LÄGGAS IN I GARDEROBERNA OCKSÅ! Nästa veckas problem. Jag börjar så smått i morgon efter tidningsintervjun.

Såja, komabloggen vaknade igen chefen!

  Men om nu alla ska vara så glada, trevliga och så fullkomligt perfekta. Var kommer då prozac, viagra och alla andra lustiga piller ifrån. Visst, jag kan förstå de som verkligen behöver sn medecin för att klara av att leva, förstå nu leva! Inte detta med: Oj jag är så nere, bäst jag tar mig ett lyckopiller. Eller: Oj, har svårt att få upp den, bäst jag tar en annan form av lyckopiller. Eller: Oj jag är så tjock, bäst jag tar en sån däringa tablett som gör att jag får diarré om jag äter nåt med fett i.

  För fan! Läs på matförpackningarna ni köper. Man vet att fett innehåller typ fett. Ge då fan i att äta detta.

  Och sen detta med att mäns lyxläkemedel (läs viagra) ska subventioneras av staten! Va fan? Kvinnor har mens, och detta är fullkomligt normalt, men subventionerar staten de skydd kvinnor använder när det tiden på månaden faller in? Eller jag måste ha pizza och whiskey, också fullkomligt normalt, men subventionerar staten detta? Nähä! Jag får handla smuggelwhiskey för att överhuvudtaget ens ha råd att dicka detta i de mängder jag behöver.

   Egentligen så skiter jag i allt ovanstående. Men just nu är jag så jäkla arg. Var ute och mätte mattan, som jag ska lägga in i husvagnen. (Ja, min magsjuka är typ helt borta) Upptäcker då att det saknas 3 cm på bredden. Och inte nog med detta. Den är 5 cm för kort åxå. Fan, det kommer se ut som om jag tvättat plastmattan i 90 grader då det står max 40 grader på tvättlappen. Det värsta är att jag inte kan blötlägga mattan och dra den större.

  Aaaarrrrgggghhhhh! <---- Vrål

   Lugnat ner mig lite. Ska ta en kopp kaffe, en cigg och gå och sätta mig på gräsmattan ett tag och leka med katten. Brukar funka. Men samtidigt bankar den lille arbetsamme inställningen i bakhuvudet och viskar så där förförande att: Vagnen måste bli klar. Snart är det säsong. Vagen måste bli klar! Ni ska ju ut och campa på helgerna. Vagnen måst.... Aj! Slog mig själv i nacken. Nu blev det tyst.

  Får se om jag kan fokusera på någonting annat. Ska nog se hur många kullerbyttor man kan göra om man kullerbyttar sig tomtgränsen runt.

Vill bara pusha för Christians underbara sida: www.dunderbar.com

Då kom den igen, som ett spam i mailen. Magsjukan. Har ännu inte funnit hur man ställer in kroppen på att sortera bort detta, då den känner att den är på väg. Att springa på toan var femte minut, gör ju att man missar hur mycket som helst av de dagliga rutinerna. Tror det är tredje gången detta året som jag fått det. Vem som har den stora vänligheten att förse min kropp med magsjuka, har jag fortfarande inte koll på. Men börjar bli irriterad. Kan man uppgradera magen? Till version 1.2? En sån där tuff mage, så man kan käka 2 rullar ballerinakex, 2 redbull, klämma i sig nåt starkt indiskt med en massa curry, ett par koppar kaffe och en hel citron utan att känna hur magen skriker och börja kasta runt magsyra. Den där magen som gör att man slipper ta samarin, då man får halsbränna av allt skumt man käkar.

Ska söka lite på nätet och se hur mycket man måste spara ihop. Kanske tillochmed finns en sån där kulmage, vilket ger lite pondus åt min annars allt för taniga kropp. Kan tilläggas att jag försökt med öl och pizzakuren. Men magen vill inte vara med. Visst hade jag mindre magsjuka, men magens kula gömde sig fortfarande.

Akademikliniken har ju visserligen magoperationer, men bara åt andra hållet. Man kan göra bukplastik, om man tex fött nåra barn och fått slappare skinn och muskler pga barnafödsel. Men var kan man lägga in kulmage nånstans? En ny bransch ser således dagens ljus. Förfulningssalongen! Välkommen in och låt oss göra dig vanlig. Har du för mycket hår på huvudet? Ingen fara, förfulningssalongen fixar detta genom att hälla lite osläckt fosfor på skalpen. Och vips, där har du den. Flinten! Har du svårt att få livremmen att hålla upp brallorna? Ingen fara, förfulningssalongen fixar detta genom att injecera andra människors fett runt höfter och navel. Och vips, byxorna sitter som ett klistermärke.

Eller varför inte uppgradera hela mänskligheten till version 1.2? Tänk va fräckt. Som en god vän sa: Ponera följande scenario:
Du är på krogen. Du har dåligt med pengar. Människan därborta har fått lite för mycket att dricka och är på väg att bli utslängd. Du traskar fram till denne och ni byter/utjämnar promillehalten genom att låta pekfingrarna mötas. Och där har ni det. Bägge får en promille på 1.4.
Eller:
Du träffar människan som bara klagar på sin kropp. Är det inte för lite av det eller för mycket av det? Låten edra pekfingrar mötas och "poff" Den enes överflöd blir den andres vinst.

Kom precis på hur man stoppar världssvälten! Under förutsättning att den där Guden nu kan uppgradera till version 1.2. Fast så allsmäktig som denne Guden nu är, borde det ju inte vara nåt problem. Han skapde ju jorden på 7 dar, fast han slappade på söndagen.

Fast egentligen hade det räckt om nån uppfinnarjocke kunde ta fram antimagsjukspillret!

  Så blev det då fredag till slut. Efter att syster sprungit fram och tillbaka som en värpsjuk höna och frågat runt 50 gånger om vi inte skulle åka snart, så gjorde vi då det. Den underbara släppte således av oss vid järnvägsstationen, och vi var på väg.

  Tänker inte skriva någonting om tåget, mer än att vi satt i det och vips, var vi framme i Köpenhamn.

  Det ska ju vara varmare nere på kontinenten, och det var det också. Säkerligen ett par grader varmare än hemma. Detta kan ju som alla vet leda till vätskebrist, vilket vi snabbt innsåg och satte oss på en uteservering och fyllde på vätska. Det tutatdes från bilar, röktes cigaretter av alla och pratades danska av de flesta. Köpte en liten Gayol shot till min syster då hon suktat efter detta länge länge. Vätskan tog slut och vi gick Ströget ner mot Amalienborg för att leta reda på hotellet.

  Det byttes till luftiga sommarkläder, och mummades för att inte svetten skulle hitta ut från prerna och blöta ner kläderna. Som sagt, den kontinentala värmen kan leda till vätskeförlust, så det gäller att spara på vätskan. Det första vi skulle göra var att besöka Christiania för att förhoppningsvis hitta nåt mysigt ställe att äta lunch på. Traskade över bron, svängde till vänster, snabbt in på ett apotek och köpa compeed till systerns tår, ut igen och svänga höger, in under den lustiga entrén och så var man inne på pusherstreet. Lyckligtvis var pusherstreet år 2008 inte lika frigort som sist jag var här. Så nu såldes det bara kläder, palestinasjalar, mössor, smycken och stora Rizla papper på den lilla marknaden. Efter en timmes letande efter en restaurang utan rödögda, kebabfrossande och wienerbrödsmumsande männsikor, gav vi upp. Gick upp mot Ströget igen.

  Mamarosa http://www.mamarosa.com/  fick således lära känna oss, och vi lärde känna servitören. Han började med att fråga vad min syster skulle ha för mat, och tittade på min mamma. Ahhh dessa listiga knep går alltid hem.  Vi åt etnrecote med bearnaisesås och pommes. En flaska rödvin och öl gick åxå åt. (Glöm inte vätskebalansen i kroppen)

  Skulle på eftermiddagen till Istergade för att titta i de små obskyra butiker som ligger på denna gata. Efter att ha blivit erbjuden stoffer, dope, metadon och kokain för 27:e gången kastade vi oss in i en tatuerarstudio. Hoppsan, så hade man beställt en tid till dagen efter.

  Gick upp på Ströget igen och smet in på en bar där det sjöngs karaoke. Mamma, min syster och jag utmande varandra i diverse sånger och scenposer. (Fylldes på med vätska) Kände att vi nog var lite hungriga och gick in på en restaurang där de hade pizzabuffé. Efter 6 pizzaslices och en öl kände jag mig fullkomligt perfekt. Nästan som en sån där Zornmålning. Vi tog taxi tillbaka till hotellet. Min syster uppann ett nytt språk. Ingen utom hon förstod ett ord. Esperanto i all ära, men detta lät betydligt tuffare!

  Lördagen börjades vid hotellets frukost servering och innehållet där. Frukost och jag har aldrig varit goda vänner, men när man nu satt där på kontinenten så slöt vi fred. Jag åt helt sonika upp denne.

  Vi traskade Ströget upp igen mot Tiovli och Istergade. Hade ju en dejt med tatueraren. Mamma och syster shoppade loss längs vägen. Tatueringen tog drygt två timmar (hann med 3 öl på denna tid. Vätskebalansen!!!) Mamma och syster dök upp i studion igen och de avslöjade att även de hade återställt sin vätskebalans på eget håll.

  In på en indisk restaurang. Väl där upptäckte vi att dessa förmodligen har nordeuropas godaste mat. Om man inte ser till den Underbaras sviskonbullar eller Mammas pannkakor. Mätta och belåtna styrde vi apostlahästarna mot Tivoli.

  Femkamp, vilket restulterade i all Syster och Jag delade förstaplatsen. Vi åkte "The Deamon" och fick bilder av detta. Kände oss fullkomligt nöjda, och klockan var bara 22.00. Taxi tillbaka till hotellet igen.

  När jag på söndagen kom ner till hotellets restaurang, upptäckte jag att frukosten var tillbaka. (Frukosten på detta hotell är som Särimner http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%A4rimner) Så jag slukade denne med hull och hår. Vi packade alla våra pinaler och checkade ut, för nu ville vi hem.

  Väl vid rådhusplatsen sprang det folk omkring med nummer på magen, och vi fick kryssa oss fram genom folkhopen. Upptäckte att det tydligen var nåt idrottsligt som hände. Fick reda på att detta idrottsliga hette Köpenhamn Maraton. Hoppsan Kerstin. Således har alltså även Mamma, syster och jag sprungit detta, om inte än så längt som några av de gjorde. Men vi var med i alla fall. En stund. Utan nummerlapp.

  Ha! Vilka anarkister vi är i anarkismens högborg!

  Kändes helt okej att sluta redan klockan 16, fast jag visste att mina kamrater och de andra på jobbet slet vidare. De slutar inte förrän 21.15. Här sitter man då, med en gin och tonic och en öl innanför huden, och längtar efter i morgon. Då bär det av till Köpenhamn. Mamma bjuder och jag och lillasyster förljer med likt blindtarmar på en oopererad människa. Meningen var att mamma i slutet på sommaren skulle bjuda oss på en utlandssemester. Ja Danmark är ju åxå utland så lite rätt fick hon. Turkiet var hennes mål, och då i slutet på augusti eller början på september. Fast jag är ju sån att jag helst vill att allt ska ske direkt, och efter lite påtryckning om fördelar med Danmark jämfört med Turkiet blev alltså resan av redan nu.

  Barnen skall till skola och dagis på morgonen, sen tar vi andra tåget till Köpenhamn. Whiskeyprovning, Tivoli, pölsa, pilsner, spa, promenera på Ströget och som när man var liten, ligga i samma rum som mamma och berätta hemlisar. Systern som jag tyvärr träffar allt för sällan, hoppas jag kunna binda samman i min själ igen. Flyttade ju hemifrån när jag var 16 och då var hon 1. Ja en sladdis är hon, men en stor sladdis. Träffade ju henne i stort sett varje helg, men de där syskonbanden hittade lixom aldrig fram. Jag älskar henne och skulle skydda henne mot allt, men den Underbara och hennes syster är ju "syncro" Gör samma saker samtidigt. Fortsätter varandras meningar. Till och med så att den Underbaras systers make, nästan är lika stilig som jag. Ungefär som Marty Feldman vs Jude Law. Där jag såklart är Jude i vanlig ordning...

  Känns vemodigt på något lustigt sätt. Ska ju bli så fruktansvärt kul att göra en sån här sak med bara mamma och syster. Samtidigt vill jag ju göra detta med den Underbara och våra barn. Får väl "ge igen" till sommaren. Ringa mamma och syster och säga till dom att den Underbara och barnen och jag själva skall åka till Öland och sen ska vi själva haka på husvagnen och fara dit vägarna bär oss. Ganska troligt att mamma säger: Nämen v roligt, hoppas ni får det underbart. Själv ska jag jobba och mår så otroligt bra med det... Min mamma och jag är fanimej mer syncro än alla andra.

  Apropå detta med jobb. Visst har man läst om människor som trivs med sitt jobb. De säger så och verkligen MENAR vad de säger. Så känns det just nu. Ända sedan jag började på lådjobbet, så har jag mått så otrloigt bra. Kropp och själ i topptrim. Gick ner 12 kg på tre månader. Hostade en gång och råkade hålla handen på magen. Men... Men... Där var dom ju. Rutorna man hade på magen när man brottades för 20 år sedan. Hittar muskler på de mest finurliga ställen på kroppen. Hjärnan är som en svamp och suger i sig allt av nyttigt vetande. Mår så otroligt bra just nu.

  Tacksam kan man nog säga att jag är. Jag har den Underbara. Jag har våra tre barn. Jag har ett jobb som jag formligen älskar. Jag ska till Köpenhamn i morgon. Tänk om den Underbara, våra barn, jobbet och Köpenhamn kan känna en 10-del tillbaka av det jag känner. Då kommer jag att att kunna leva resten av livet, naturligt hög.


 

  Vaknade alldeles jätte kissnödig. Tog mig med långa kliv in på toaletten och kissade verkligen jätte länge. Tror att mitt gamla rekord sen Roskilde -95 slogs med typ 15 sekunder. Och det säger inte lite. För där dricker man MYCKET öl! Medan jag väntade på att blåsan skulle tömmas upptäckte jag att jag även denna dag, mådde oförskämt bra. Trots att väder-Gudarna hedrats med allt för många öl, var min kropp i topptrim.

   Även denna dag kände jag energin flöda och jag bar sologitarr J om lov att få klippa hans gräsmatta. Vilket jag fick... Den underbara satt och påtade i deras blomrabatter och snyltade växter. Hon ville dekorera vår trädgård med e uppsjö av snyltade växter. Kan ju inte bli annat än bra, när hon får som hon vill.

   Barnen plaskade omkring i poolen från de att de ätit frukost tills att sologitarr J förklarade att middagen var serverad. Där satt vi och högg i ett berg av pasta och köttfärssås med en massa vitlök i. Solen gjorde sitt bästa för att späka min bleka kropp till lydnad och ge den den optimala rödbrännan. Måste säga att den gjorde sitt jobb väl.

   Vi fick tacka för oss och bege oss in till vår stad igen, då eftermiddagen skulle tillbringas i stadens hembygdspark. Detta pga av att svägerskans make fyllde år och det skulle bjudas på kaffe och tårta i det fria. Först hem och mata och kela med katten ett tag!

   Det frossades i kärleksmums (för min del) och fikades på kärleksmums och muffins (för de andras del). Dracks kaffe och äppeljuice. Barnen skuttade omkring och gungade, åkte rutschkana och jagade änder och en och annan prickig hud. En lyckad födelsedag blev det.

   Hade ju varit iväg och inhandlat en sån där pool. Ja en sån där jätte grej som sologitarr J hade. Nu skulle den monteras ihop och "bara" fyllas med vatten. Sen hade vi ju ett Lalandia i trädgården även vi. Började fylla poolen runt sju på kvällen. Nästa dag vid 12 var det fortfarande runt en 30-40 cm kvar till toppen. Jisses. Om den nu skulle gå sönder och vattnet läcker ut så kommer vi ha en katastof av ofantliga mått i vår källare. Allt enligt dammråttprna som bor där. Så det gäller att se till att knivar, saxar och grillspett inte kommer i närheten av den. (har ju lyckats med det konststycket tidigare år)

En sån jeeeevra helg vi har haft är allt jag kan säga.

  Lördagsmorgonen började med att jag fann mig själv liggandes skavfötter med mellanflickan i hennes säng. När jag funderat en stund på om min skalle värkte, om klockan var elva och hur det kom sig att jag låg i hennes säng upptäckte jag till min förvåning följande fakta:
1: Jag hade verkligen ingen huvudvärk.
2: Klockan var bara strax efter 8 på morgonen.
3: Kom på att mellanflickan drömt mardröm på natten och jag gick in till hennes rum för att trösta. Det förklarade varför jag fanns i hennes säng. Men varför jag låg skavfötter med henne var fortfarande ett mysterium.

   Glad över att ha sluppit huvudvärk och magproblem drack jag kaffe och läste lokaltidningen. Gick efter den obligatoriska toalettvistelsen in i husvagnen och målade ytterligare 4 lager med den dåliga färgen jag köpte på Cheapy. Nu började det äntligen se vitt ut. Den underbara kom in och frågade om vi inte skulle ringa till sologitarrist J för att höra om vi skulle grilla på kvällen. Sagt och gjort. Bestämdes att vi skulle dit på eftermiddagen.

   Kom ut till samhället där sologitarr J och hans familj bor. Där satt han, drickandes folköl, medan hans bägge söner plaskade omkring i en GIGANTISK pool. Det tog inte många sekunder innan mina och den Underbaras barn också plaskade omkring i den. Det tog till och med mindre antal sekunder innan jag hade en öl i handen. Han är snabb den där sologitarr J. Solen gassade och brände min vinterbleka hud så där mysigt rödrosa. Nu skulle den tuktas. Sologitarr J fyllde på min del av bordet med en stadig ström av aldrig sinande öl. Den underbara tvekade en minut eller två på sologitarr J och dennes frus fråga om vi kunde tänka oss att sova över. När hon såg hur mina och barnens ögon förvandlades till de där hundvalps/påkörda rådjurs ögonen vek hon sig och sade ja.

   Nu badades det och grillades det för hela slanten. Öl dracks, vin dracks, läsk dracks och en och annan whiskey försvann också ner i våra störtsköna strupar. Vädrets Gudar kunde aldrig hedras nog.

   När vi vid halv två på natten terroriserat den manchesterprydde ängeln i Lund, slutligen beslöt oss för att gå och lägga oss, fruktade jag söndagsmorgonen...

  Så kom då fredagen, med sitt hej då till arbetsveckan. Som sig bör, ringde jag runt till kamrater av alla sorter. Fick napp av en av dessa. Nämligen kompgitarr J och hans familj. Det blev ett snabbt besök hos det privata systembolaget borta i det invandrartäta bostadsområdet. De underbara dricker ju nämligen bara vitt vin, och ibland skojjar hon till det med en öl. (Själv tycker jag hon skojjar till det allt för sällan, och ölen försvinner i rask takt ner i min egen mage)

   Det var ju meingen att det skulle grillas, men då klockan hunnit fly (som den alltid gör när man är ledig) bestämdes det att pizza, det är grejen. Ringde upp den nyöppnade, men de hade strömavbrott!!! Så det fick bli standard pizzerian. Tio minuter senare, satt man då där och bar ut ett berg av pizzor och kebabtallrikar. Väl hemma slukades maten i rasande fart. Allt för att barnen skulle hinna hoppa studsmatta, äta lite sand, jaga katten och trycka i sig ännu mera godis. När maten var uppäten frågade kompgitarr J om han kanske kunde få en whiskey. Självklart hämtade jag flaskan och två glas.

   Klockan började traska vidare, och till slut tyckte kompgitarr Js fru att det var dax att gå hem och lägga deras dotter. Kompgitarr J stannade kvar. Han frågade lite försynt om ännu en whiskey. Nu kommer dilemmat. I skolan fick vi ju lära oss att ett plus ett blir två. Men i whiskeysammanhang (och i sandhögssammanhang) stämmer inte denna formel. För när natten kallade in mig i sängen hade dessa två whiskey plötsligt förvandlats till en liter whiskey. (I min värld är två glas whiskey inte två halvlitersglas fulla med whiskey.) Kom fram till att de två glasen whiskey blivit till runt 15 glas...

  Fruktade lördagsmorgonen lika mycket som jag fruktar tandläkaren...

Då var det dax för den årliga starten av cirkusbesök i staden. Var och handlade hamburgare på den däringa matkedjan som är kända för sin snabbmat. Och även känd pga dokumentären som handlade om en man som bara åt mat från denna kedja i en månad. Ja just den filmen, där hans levervärden och blodvärden skenade iväg. Den där han höll på att få diabetes. Fan vad matar man sina barn med?

Fick i alla fall en cirkusbiljett till barje barnmeny man köpte. Jag gillar egentligen inte cirkusar. Djuren som dessa har, brukar oftast misskötas, stressas och få på pälsen om dessa nu skulle råka känna sina behov och försöka sig på att kopulera på estradan. Hade åxå tagit den chansen, om jag och den underbara varit inlåsta i var sin bur dagarna i ända, och enda gångenvi skulle vara nära hade varit mitt i manegen. Känns lite lustigt, med alla lampor och all publik kanske. Men var det enda gången man hade chans att få komma till hade jag min själ tagit den.

Men biljetterna är gratis och barnen blev lyckliga. Så nu får jag snällt lägga mina personliga värderingar åt sidan, och göra barnen glada. Popcorn ska införskaffas, likaså kladdig sockervadd.

Korplaget i fotboll ska spela sin andra seriematch klockan 18. Idag kan jag ju inte sitta vid sidlinjen, dra halsbloss på min cigg och ropa att de ska bredda spelet. Nej idag ska jag sitta i ett cirkustält och ropa på cirkusdirektören att låta djuren kopulera klart, och att jag kan bjuda på cigg efteråt.

 Äntligen börjar man se slutet av husvagnsrenoveringen. Väggarna har nu fått sin 4:e påstrykning av färg. Trots att de innan vr ljusgrå, så lyser fortfarande en grå hinna igenom den vita färgen jag målat med idag. Så i morrn ska de fan få stryk två gånger till. Då ska det väl förhoppningsvis bli bara vitt.

 Eftermiddagen tillbringades i Älmhult. Ja som alla vet ligger ett IKEA varuhus där. Inhandlades tre vita hyllor som den Underbara vill ha upp i köket. Kvällen är räddad! Barnen följde med. Dessa fantastiska skapelser som väljer vad de vill höra, vem de ska respektera och "hur många gånger klarar vi av att inte låtsas om att vi lyssnar på mamma och pappa". Den Underbara fällde den optimala kommentaren i bilen på väg hem. Mina öron formligen blödde av bråket i baksätet och hjärnan skrek efter kaffe. Hon vänder sig bak till baksätetpassagerarna och säger:
- Skärper ni er inte nu, så får ni följa med varenda gång vi ska till IKEA!  Barnen tystnade faktiskt. (En liten stund i alla fall) En underbar kommentar av den Underbara

 De engleska vännerna man skaffat sig, dök helt sonika upp i Malmö på fel dag! Redan idag! De skulle egentligen komma först på lördag. Men tydligen var det ändrade planer i deras kalender. Skaffa barnvakt inom en halvtimme, när det tar minst ett par timmar att få hit någon som kan sitta barnvakt, finns inte i vår kalender. Så nu tar det väl ett halvår innan man får chans att träffas igen. Tur att det finns internet, så man kan fylla suget efter kontakt på cyberväg.

 Solen vägrar ju slappna av på sin förförelseteknik. Den lockar om vad som komma skall. Och det ska tydligen bli runt 25 grader till helgen. Jisses. Var det ett helt år sedan man brände sin bleka hud till gyllene röd sist? Ska jobba hårt på det, till helgen. Shorts, bar överkropp marscherandes i trädgården. Det gäller ju att ha fixat detta med att bränna sig INNAN man åker iväg till badstranden med barnen. Samma sak varje år. Man fullkomligt fläker ut sin kropp och låter solen komma åt alla skrymslen och vrår. Till kvällen, innan man hoppar in i duschen, kollar man sig lite narcisisstiskt i spegeln och tycker man har fått färg. När man efter duschen torkar sig med handuken, vrålar man av ilska. Man vet att man har ett par tre dagar med förbannat svårt att somna i sängen, då det känns som om man ligger på krossat glas. När det tredje dagen kommer, så kliar det lite och smärtan försvinner. Ha! Precis som Jesus gjorde den tredje dagen. Återuppstånden och försvunnen eller hur det nu var.

 Dagens sanning: Jesus och solsveda är alltså samma sak!

 Det är ju alldeles fantastiskt. Här ser man medelålders, lite småfeta män springa omkring och jaga en rund sak som de ska sparka så hårt de kan. Missar den runda saken och sparkar varandra på benen istället. Gapar, skriker, svettas och röker en cigg i pausvilan. Ja det är bara i korpen man kan värma upp eller varva ner med en cigg och en folköl. Skjuta lite straffar innan matchstart, för att när domaren blåser igång matchen, förvandlas till Ronaldo eller Beckham. I alla fall i deras egna huvuden. Kan ibland inte låta bli att fnissa, när man ser hur de snubblar på bollen efter att ha försökt med en Ronaldo fint.

 Men det lustiga är att jag blir imponerad av vissa människors fysik, eller jävlar anamma. Man ser dom på jobbet, där de glider runt i sakta mak på sina truckar. Men här springer de runt, kommunicerar med varandra (visserligen mest gutturala vrål eller väsningar) och svettas för varandra. Tänk om denna "ställa-upp-örvarandra-känslan" kunde finnas även på jobbet. Fan! Då hade det gått rejält mycket bättre.

 Hur som helst. Fotbollslaget vann med 6-0. Så det kommer att skrytas, överdrivas och braveras i morgon på jobbet kan jag gissa. Den ende som nog inte kommer att överdriva är nog fackpampen, som efter matchen satt med näsblodet droppande ur näsan (pga kroppslig ansträngning), förklarade att dessa jävla cigg fördärvar konditionen.

 Tisdag, halv sex. Ska strax iväg och titta på arbetskamraternas seriepremiär i korpfotboll. Gårdagen tillbringades i ett töcken av förvirring och trötthet. Lade mig i söndagskväll alldeles för sen. Måste upp senast klockan 04.20 då jag börjar jobba 05.00. Den underbara och jag "pratade lite semesterekonomi". Kom fram till en snabb löning på detta aber :) Sedan lät jag den underbara visa hur duktig hon var på att skrymkla mitt skinn på armarna, genom att hon gjorde tusen nålar. Typ 10 gånger för mycket. Efter det fick hon demonstrera sin höger krok mot min öppna hand. Hon har bra klipp i högern, så jag vet nu att jag aldrig behöver oroa mig över att hon inte skulle klara sig själv i ett ev. nödläge.

 Har ju tagit hand om en katt, som bott i hembygdsparken hela vintern. Den fete, svartvite Buster, har nu mer börjat utforska trädgården. Platt som en mask ålade han sig fram genom jungeln (detta var innan gräsmattan blivit premiärklippt) Han vände om och sprang in vid minsta ljud. Men så i lördags stack han ut en sväng på kvällen, och kom hem alldeles för ent. Den underbara bannade honom och tittade elakt på honom i fem, tio sekunder. Sen var den elekheten som bortblåst. På söndagskvällen sa vi till honom att han skulle vara hemma innan tio, då vi gick och lade oss i vettig tid, i och med att vi skulle upp på måndagsmorgonen.
 
 När den underbara var klar med alla tusen nålar, högerkroks slag och finnklämmning (aj som fan!!!) så lade jag min och skulle läsa. Kom då på att Buster fortfarande var ute. Klockan tickade på, och jag såg framför mig hur han festade med gatkatterna, rejvade i kattmyntan och testade på "fulmat". När jag efter ungefär åtta kapitel hörde ett krafsande på altandörren, for jag upp. I min skall såg jag en full, fet katt som skulle kräka ner golvet och somna i hallen i en hög av skor. Öppnade dörren och där stod han, stolt som en tupp. Fast nu var han inte svartvit längre, utan svart och grå. Gissade att han hade rullat sig i allt som luktade nytt. Klockan stod på 01.37 då jag kröp ner bredvid den underbara och äntligen kunde slappna av.

 Så två och en halv timme blev facit av de nattens sömn. Jisses. Och det är en katt. Fy fasen vad lite sömn man kommer få när barnen skall ut på kvällarna. Om sisådär tre fyra år kommer jag ha påsar under ögonen, stora nog att bära hem maten från affärerna i. Sedär, man sparar en slant varje gång och kanske kan lägga dom på sömnpiller.